fredag 30 november 2007

Valet i Ryssland

Vilket jävla val? Oppositionspartierna tystas ner för att de "gått över gatan", Putin framställs som landsfader, tunga bombflygplan flyger spaningsuppdrag över NATO länder...

Om fem år kommer många i det här landet vara väldigt ledsna för att vi monterat ner försvaret. Kalla Kriget slutade aldrig, det tog bara en paus på tjugo år...

onsdag 21 november 2007

Into the Hornets Nest...

Jag hatar verkligen att vara arg. Det enda som händer är hard feelings och att man ogillar personer, oftast någon egentlig anledning. Blir jag arg så blir jag det. Så enkelt är det.

Men varför i helvete har man ibland så lätt att bli arg för HELT fel anledning.

Vilket hände mig idag. Det var ingen stor grej - egentligen inte. Något som i normala fall bara skulle triggat en irriterad kommentar. Fast det hände också. Blev avbruten mitt i den kommentaren av en idiot som missförstått och lade sig i en diskussion han inte hade med att göra.

Och på så vis blev jag arg. Arg på riktigt. Den sortens arg som jag verkligen inte har lust att bli i människors närvaro.

Fan också.

måndag 19 november 2007

Annorlunda mot det vanliga...

Hade faktiskt tänkt att fortsätta i det förra blogginläggets fotspår och skriva om lite annat än politik. Vore kanske dock enklare att skriva om politik än om hur det går för mig i livet, för det är just det som är problemet. Livet går bra - och av den här anledningen så finns det nästan ingenting för mig att skriva om. Vilket dilemma...

Så, vad är det som går så bra då? Min nya kollega visar sig vara en riktigt shysst typ trots ursprungliga tvivel, Jobbet flyter på fint, jag har en ny G3A3 som slutför min Bundeswehr Fallshirmjäger Impression, Piratarbetet går framåt...

Så, vad finns det egentligen att skriva om föruom detta?

Att inget gått åt helvete ännu som det brukar är ett jävla under. oh, visste - jag glömde det underbara vädret! 10 plusgrader och sol i November gillar jag skarpt...

lördag 3 november 2007

Konsten att ha kul...

Jag vet att det var länge sedan jag bloggade. En månad sedan faktiskt men jag har ingen ursäkt, och behöver heller ingen. Jag bloggar när jag vill - sedan om någon faktiskt följer min blogg är en annan sak. Hade tänkt att bredda min blogg lite och inte bara snacka politik, så därför tar vi ett inlägg om den hobby jag sysslar med som kallas Airsoft.

Airsoft är en ursprungligen japansk sport som bl a Paintball är baserat på (man kan tro att det är tvärtom, men Airsoft kom före). Medans paintball använder spacade vapen som skjuter färg och färglada kläder så använder Airsoftare Soft Air Guns, exakta replikor av riktiga vapen. Dessa importeras från Hong Kong och är oftast av bra kvalite och dessutom kraftulla. Till detta bär de flesta en komplett uppsättning soldatgear. För att skydda ögonen mot kulorna så bär samtliga medlemmar även skyddsglasögon.

Efter att ha spelat Airsoft i två och ett halvt år kände jag att det var dags för något nytt och fick veta att det skulle vara ett närstridsspel innuti ett gammalt sjukhus i Dalarna. Då jag bara spelat i skog tidigare men alltid velat pröva på närstrid så började min kamp för att kunna komma dit.

Min kamp började på Torsdag då jag skrivit upp mig, för att sedan få veta att bilen jag planerat att åka med redan var full (utan chafförens vetskap dessutom). Detta gjorde att jag började maila runt efter bilplatser från olika ställen och fram tills Fredag kväll så fick jag inget svar. På fredag kväll svarade dock de eminenta Umbrella Corps och det fanns bilplats från Uppsala. Bara att boka biljett med SJ.

Iklädd mitt Flecktarn lämnade jag hemmet klockan sex på morgonen och kom fram till Uppsala utan missöden. Väl där började jag bli lite nervös då det visade sig att Umbrella Corps var en halvtimma försenade men vi åkte iväg och kom i tid till spelet i alla fall - ingen skada skedd.

Väl där började vi kitta upp oss i det enda uppvärmda rummet på hela stället, Chrona våra bössor för att se till att de inte var för starka för att skjuta med inomhus samt börja lära känna de personer vi inte ännu kände. Till min stora lättnad visade det sig att min CQB box verkligen var vad den utgav sig för att vara och jag gjorde bekantskapen med ett Rainbox Six fan med det passande callsignet "John Clark". Att jag fortfarande inte vet vad han egentligen heter är ett bevis på hur Airsoft fungerar, då all kommunikation sker via ett forum - vill man ha tag på någon så kollar man där.

Snart nog började spelet och vi delades in på två lag. Grönt och Svart. Med en liten touch av ironi så fick Svarta laget bära armbindlar och blev därmed Vitt lag. Reglerna för första spelet var väldigt enkla, börja på varsin sida, gå in i huset och hitta små halloweenpumpor att ta hem till sitt lag.

Jag kan gott erkänna att jag aldrig varit så spänd i hela mitt liv som när jag spände på hjälmen, stoppade in ett G&P standardmagasin i vapnet, satte vapenremmen runt halsen och följde efter mina kamrater från Stockholm in i byggnaden. Jag hade aldrig spelat CQB tidigare och är det en sak som är framträdande så är det att man är på helspänn hela tiden, vilket är rätt påfrestande, speciellt eftersom du vet att någon kan dyka fram bakom en vägg och skjuta dig - vilket gör ont.

Första spelet avlöpte fort och inget direkt speciellt hände. De gånger jag blev träffade så var det bara på lindriga ställen. Kängan. Hjälmen. Enkeltskott i ryggen.


Författaren säkrar en trappuppgång. Notera fasttejpad vapenlampa.

Under andra spelomgången sprang jag runt och fotograferade mest, men det var under tredje som det började hända saker. Vi skulle storma huset, gisslan skulle befrias och bäras ut. Vi stormade mot huset, enbart för att upptäcka att fienden barrikaderat sig i fönstren! Flertalet skyttar fanns där och jag slösade två magasin av fyra i ett misslyckat försök att få tag i dem. John Clark hade dock en idé så jag följde honom. Vi tog oss in i huset via en bakväg och mötte upp med vänligt sinnade styrkor som också lyckats ta sig in men blev hejdade på andra våningen av en styrka ur Eel Squad. Vi gick ner igen och runt och mötte upp med Jay och hans stödtrupp ur Team Saft som försökte flanka den styrka jag och Clark just mött. Efter ungefär tjugo minuters tyst aktion så hördes några pistolskott och Jay var träffad. Clark tyckte att vi skulle gå upp längst upp till tredje våningen för att sedan gå ner och rensa trappan. Jag samtyckte och vi började smyga iväg längst korridoren, med fallande mörker utanför, avstängda vapenlampor samt i komplett tystnad.


John Clark

Vi kom utan bekymmer upp på tredje våningen, och bestämde oss för att undvika huvudkorridoren där ett gäng blinda hönor tydligen varken hade hört eller sett oss. Vi smög in i ett rum brevid och förstod av de röster vi hörde att fienden fanns i rummet brevid. Jag ansåg att vi hade två alternativ, antingen skjuta igenom hålet och sedan kuta, eller försöka ta rummet med hjälp av Pangregeln. Innan vi hunnit genomföra något så kom en kille ut genom hålet och jag ropade högt PANG för att markera att jag helst inte ville skjuta och att han självmant skulle ge sig som träffad. Några sekunder och fortfarande ingen reaktion förutom att han såg förvånad ut och började höja vapnet. Två semiskott senare så ropade han Träff och började alltför högt berömma oss för hur duktiga vi varit som smög, men vi fattade vad han försökte göra och stannade inte för att lyssna.


Svart/vita laget. Eel Squad och Umbrella i förgrunden.

Vi sprang längst korridåren med rop bakom oss, vi var tvugna att skynda oss. Innan trappavsatsen så sköt jag mot våra förföljare och jag tror jag kan träffat en, dock obekräftat. Clark fortsatte nerför trappan, jag hörde skottlossning och rusade efter honom bara för att bli pangad av en medlem ur Umbrella. Dock så var jag på så gott humör efter den här upplevelsen att det inte spelade mycket roll.

Efter att jag laddat om så fanns det inte mycket speltid kvar och det spelet slutade och dagens sista spel tog sin början, med mycket färre medlemmar och mörkare rum.
Det intressanta är att det här spelet gjordes läskigare av att det nästan aldrig hände någonting, man gick bara runt och var på helspänn och väntade på fienden. Sporadisk skottlossning skedde givetvis när vi stötte på motståndaren men i det stora hela så var det rätt lugnt till slutet.


Laser användes med fördel.


Jay, Andreas och han-jag-vet-vem-det-är-men-inte-kan-namnet-på rensar en korridor.

Efter att ha blivit utskjuten på det här spelet så tog tiden slut och vi började vända hem. Hoppas nu bara jag får en plats till spelet den 10:e november, för CQB är något jag väldigt gärna gör igen, dock helst med min nya G3A3 istället för med M4:an.

Om ni är intresserade av sporten rekommenderas jag denna hemsida för att läsa om sporten, se bilder och var någonstans det är spel.

//
Jonathan
Squad Leader, Fireteam Storstockholm