onsdag 31 december 2008

"The sins of the righteous..."

Det är nu femtio minuter till FRA-Lagen som ska skydda landet träder i kraft. Det är femtio minuter till allt jag gör kommer avlyssnas. Det är femtio minuter till lagen som ska misstänkliggöra hela Sveriges befolkning träder i kraft.

Jag tänkte att vi kunde fira det med en sång från Ringaren i Notre Dam. Disney är experter på de som de gör och Frollo är en av deras bästa skurkar som de gjort. Och han ser sig inte som en skurk. Han ser sig som utsänd av gud. Utsänd för att göra rätt.

På det sättet ser sig också antagligen FRA och de som förespråkar den lagen. Men de gör det utan tanke på priset. Det är tack vare dem som Sverige inte längre kan kalla sig ett demokratiskt land som värnar om sitt folk.

2009 blir ett nytt år, ett bra år. Det är det året vi skickar Christian Engström och en massa andra pirater rakt ner till Bryssel och visar att hjältarna inte bara är puckelryggade ringare - utan finns mitt ibland oss.

måndag 29 december 2008

Partipiskan och Personligt Ansvar

"Jävla dubbelmoral" är vad jag får höra när jag i egenskap av Piratpartist förklarar att vi i partiet förklarar att vi kommer ha en stenhård Partipiska. "Ni kritiserar ju att de stora partierna har en."

Vet ni vad? Det kanske ser ut som dubbelmoral, men det är det inte. Vi kritiserar inte att man bedriver en partipiska, vad vi kritiserar är att personer som är framröstade för att försvara våra rättigheter och skydda oss från ont (yea right) går emot sina egna vallöften och sunda förnuft för att någon i partitoppen som är bästis med FRA och Skivbranchen vill göra sina kompisar en gentjänst. De röstar utan att tänka, de röstar för de blivit tillsagda att rösta så och det är mycket farligt. Deras roll är att se till att folkets röst blir hörd för de som styr i Riksdagen och detta personer sitter just nu och får betalt för att bli tillsagda hur de ska rösta.

Låter som ett bra jobb. Jag vill ha det.

Skulle jag komma in i Riksdagen skulle jag rösta precis som jag lovat väljarna. Jag är försvarsvän, men skulle jag vara tvungen att lägga ner försvaret för att vi ska slippa IPRED 1 & 2 är det en avvägning för mig som är lätt att göra. De som röstat på mig förväntar sig att jag ska agera som de vill. Det är ingen skillnad mot det och när en boss på en golfbana förväntar sig att jag ska kratta ett gäng bunkrar, jag har bara fler arbetsgivare. Och de som röstar mig på förväntar sig att jag ska rösta bort IPRED, FRA-Lagen, Datalagringsdirektivet och allt liknande skit som strömmar ut som lukt från surströmming.

En Riksdagsledamot kan - likt Hitlers hantlangare - inte hävda att de bara lydde order. De har ett personligt ansvar för att se till att deras land inte begår brott mot sina medborgare. De har ett personligt ansvar för att se till att de följer folkets vilja. Sommaren 2008 fick Sveriges folk veta att deras vilja inte längre hördes innuti Riksdagen trots att Åhörarläktaren en dag den sommaren fick besöksrekort och gatan utanför fylldes med arga människor som protesterade - som ville få sin vilja hörd - som ville stoppa ett enda dumt lagförslag. Som tack får vi flera.

Det finns en person jag vill skicka till EU, som jag litar på tar Personligt ansvar för de frågor jag vill se drivas. Det är Christian Engström som jag stolt kommer kryssa i EU-Valet 2009, för jag tryggt vet att han kommer driva min fråga, eftersom den även är hans egen. Han gör samma val som jag är villig att göra, att avstå från andra hjärtefrågor för det han tycker är viktigt.

Det finns de som tycker att det är negativt att vi bara tar upp några få frågor. Jag tycker det är positivt. Det betyder att vi visar vad vi tycker är viktigt och exakt hur viktigt vi tycker att det faktiskt är. Därför röstar jag på Piratpartiet i EU-Valet 2009 och Riksdagsvalet 2010.

söndag 28 december 2008

21-15 = Sex

Födelsedag. Suck. Jul. Suck. Jag låter som en gammal tant men jag tror jag redan tröttnat på Julen vid tjugoett års ålder och det har nog inte speciellt mycket med åldersnoja att göra. Detsamma med min födelsedag. Jag blev fortfarande avkrävd önskelista och för att vara nådig och inte skriva det enda jag faktiskt verkligen vill ha (Systemkamera) så skrev jag att jag tyckte det skulle vara fint om folk gav mig någonting de ansåg att jag kunde använda.

En stekpanna, några handdukar, sockor, after-shave, rakapparater, hårtrimmers och sängkläder senare börjar jag undra om de tog det som en hint att jag skulle flytta ut snart.

Det ska jag göra så fort jag hittar en lägenhet men fram till dess är sakerna mindre användbara än den systemkamera jag aldrig kommer ha råd med när jag väl flyttat.

Saker var lite enklare när man var fem år och man låg sömlös flera dagar innan man skulle fylla år, spänt väntandes på vad man skulle få. Jag har ett tydligt minne av mig själv i skolan där jag var helt exalterad för att jag räknat ut att det bara var åtta veckor kvar till min födelsedag och jag vet exakt vad som fanns på önskelistan när jag var sex år. Märklintåg.

En av de saker jag faktiskt fick i Julklapp var dock en monter samt att Pappa grävt fram mitt gamla märklintåg som jag hade när jag var liten. Detta måste jag bara säga är en högst lyckad present som jag gillar bra nu och som jag kommer älska när jag har en egen lägenhet. Jag gillar att dekorera och det här är inget undantag.



Jag kan tågset:en utantill. Ett litet ånglok som är av samma typ som körs på Museiejärnvägen i Mariefred samt vagnar som liknar densamme. Det tåget kördes på Stavsjö Järnväg som ligger bara någon mil från det landställe där jag spenderade de flesta av mina somrar i samma ålder. (Modell)Tåget följde aldrig med ut dit, men pappa gillade att berätta för mig om den riktiga varianten - speciellt då detta lok och vagnarna är det han själv körde med som liten.



Tågset nummer två från sex års ålder är Ångloket i bakgrunden. Även den här storyn kommer jag ihåg. Det var ett lok jag skulle få av den ena eller andra anledningen och var rätt dyrt. Ett minne säger 800 kr men vet inte hur exakt det är. I vilket fall som helst så var det pappa som köpte det åt mig en höstkväll och några dagar efteråt var jag kung i skolan (i alla fall tills min kompis fick ett Santa Fe lok...). Det kändes otroligt att tågets lampor faktiskt lös när man körde med det, vilket blev en utmärkt ursäkt för att köra nattliga vändor. Det och den tyska "Senapsvagnen" i förgrunden kördes oftast tillsammans. Den vagnen var för övrigt en av de två gåvor jag kom ihåg att jag fick av min morfar strax innan han gick bort.

Lok nummer tre på bilden är någonting jag alltid önskade mig när jag var sex år, men som jag aldrig fick tag på men som jag snubblade över av ren slump på stan idag. Det är ett av de lite äldre SJ-Loken, av den oranga sorten som var väldigt vanliga runt år 1995.

Jag bestämde mig för att passera hötorgets loppmarknad där jag hittade detta icke-fungerade lok som säljaren nästan verkade glad över att bli av med. Jag sade inte vad jag skulle ha det till utan försökte dölja min glädje när jag frågade efter priset. En hundralapp fattigare gick jag därifrån med ett lok som jag nu kan ha ståendes i montern som en liten nod till en pojkdröm som aldrig gick i uppfyllelse. Hade sexåriga Jonathan gått förbi och sett loket, sedan priset och sedan upptäckt att det var Lima (en av Märklins konkurrenter - spårvidden är dock densamma) så hade han gråtit.

Det finns dock lite plats kvar i montern och jag vet redan vad som skall stå där. Det finns egentligen bara två bra val och det är Airfix skala 1:72 F/A-18 Hornet eller F-5 Freedom Fighter. Om ni vill ha svaret till varför så kan jag kortfattat säga att jag byggde nog fler än tio stycken av båda (alla förlorades på det ena eller andra sättet) under den barndom då jag byggde modeller. Det skyller jag främst på "Hot Shots" och "Independence Day" som fick mig att älska de flygplanen.

Och, som avslutning kan jag avslöja att det jag lyssnade på under pågående monterdekoration var - vad annars - Billboards Top 100 Year 1995. Väldigt intressant hur mycket minnen som triggades av något så enkelt som lite blandad musik.

måndag 8 december 2008

"I see Internet People"

Beatrice Ask uttalade sig om frihetsälskande samhällsdebattörer bara finns på Internet och det skrämmer mig. Det skrämmer mig på ett sätt ni kanske inte riktigt anar. För i sådana fall undrar jag vad som egentligen hände i helgen. I helgen så mötte jag enligt mitt minne ett helt gäng sådana. Jag drömde att en förening vid namn Ung Pirat - en av Sveriges största ungdomsförbund - hade sitt möte - I verkligheten, I Uppsala rentav! Jag drömde också om en man som hette Stefan Flod. Han var tydligen förbundsordförande - kan man tänka sig! Han hade också en hjälpreda som kallades "MaB, eller var han förbundssekreterare? Jag kommer inte ihåg. Jag drömde om en massa folk som kallade sig Pirater utan att för den sakens skull bära svärd, lustiga hattar eller begick rånmord till sjöss.

Jag drömde också om en mycket trevlig person som hette Amelia Andersdotter och att hon ordnade sovplats åt mig och andra. Jag drömde att vi satt i möten, åt kinesisk mat och hade oerhört trevligt. Och det som skrämmer mig är att alla de här personerna finns på Internet. Jag mötte dem. Jag kanske borde låsas in på mentalsjukhus!


(En god vän till mig hjälpte mig genom att rita av hur hon tyckte Stefan och "MaB" såg ut)
Skisser av Ellen Söderberg, UPs Valberedning

Och det mest intressanta är min kamera. Min kamera är min bästa vän, den går dit jag går och den dokumenterar det jag ser i 7 Megabits upplösning. Och jag hittade på den 220 bilder. Fem av dem var på mig. Tio stycken innehöll Christian Engström eller Jan Lindgren, personer som jag känner och som är mycket nära vänner till mig. Ytterligare sju innehöll teckningar - eller snarare skisser av den typ man gör på till exempel ett långt möte.

Resten innehöll personer som åt mat, personer som satt på möten, personer som hade trevligt, som socialiserade. Och allihopa fanns inte bara på kamerans minneskort utan även i mitt minne.



Om minnet stämmer så hade jag en högst trevlig helg, och fick även en inbjudan till ett nytt evenemang som skulle anordnas av "Internetfolk" i Lund. Ett sådant skulle jag tycka var riktigt trevligt och kommer eftersträva att gå till. Så om ni personer jag mötte i helgen finns i Verkligheten (vilket Ask betvivlar) så skulle jag vilja tacka för en underbar helg! Jag hade riktigt trevligt och det var högst informativt att sitta med på mötet. Och om ni inte finns - jag hade inte desto mindre trevligt för det.

fredag 5 december 2008

The needs of the many...

...outweights the need of the few. Egentligen ska den klassiska Star Trek Frasen gå rakt tvärtom, men så är det dessvärre inte inom dagens politik. En skrikigt fåtal är tydligen ingenting värt jämfört med Oppositionen. Detta gäller skrämmande nog även hos de som skulle kunna ha mest att vinna. Sällan har en Opposition haft sådana guldlägen att samla folket och mana den till kamp - och det enda som skulle behövas är ett löfte om att riva upp två lagar.

Oppositionens största parti missar den här chansen. Antagligen är det för att Staten och Kapitalet faktiskt sitter i samma båt - precis som Eva Dahlgren sa under sitt patetiska tal på Folkpartiets hearing igår. På samma hearing blev vi Pirater inte bemötta med någon som helst respekt av merparten av debattörerna. Vi avbröts, hånskrattades åt, folk sade kommentarer högt när någon av oss hade ordet - men jag bjuder på det för jag hörde så mycket skitsnack så att jag var tvungen att bita mig i läppen för att inte skratta rakt ut.

Den vettigaste människan på plats som jag personligen pratade med och som hade avvikande åsikt var förvånandsvärt Henrik Pontén som jag grovt ångrar att jag ibland talat om med lite för förnedrande ton än vad som varit nödvändigt. Något jag också gillar med människan är hans väldig sunda sinné för humor. Av Alexander Bard fick jag höra "Snygga Jeans". Intressant med tanke på att byxor brukar vara ett dåligt diskuterat ämne om jag har lila på mig.

Staten och Kapitalet sitter i samma bok för att det är samma publik - även om det senare är mycket mindre PR inriktade - inte för att Socialdemokraterna gjorde det bästa valet med Mona Sahlin. Det är kanske därför de inte vill bråka med artisterna. De har ingen trovärdighet kvar. De lånar andras. Därför stödjer de IPRED. Om det betyder att de än en gång behöver blunda för folkets vilja så är det ett villigt offer som de är villiga att göra. Det kan kosta dem valet. Det kommer kosta dem platser i EU.

Oppositionen har inte levt upp till sitt namn. De stödjer också IPRED - med spridda undantag. Och helt ärligt litar jag inte på någon alls förutom de med lila tröja att försöka stoppa det här. Gör som jag. Rösta på Piratpartiet i EU 2009 och Riksdagsvalet 2010. Är du inte villig att göra det, så behöver vi ändå folk som stödjer oss som visar att de också vill slippa den här typen av lagar. Om du tycker som jag, om du känner som jag känner - och att göra det är inte copyrightskyddat - så bli Pirat. Gärna den 8 December.

onsdag 26 november 2008

Jag ångrar just nu...

...att jag såg filmen "Låt den rätta komma in" på bio. Jag gör verkligen det. Filmen var inte dålig, tvärtom. Men filmmakarna gjorde filmen av fel anledning.

Utan IPRED så vill de inte göra fler filmer.

Det är så dumt så klockorna stannar. Filmer ska inte göras enbart för att få ut statligt bidrag för kultur, utan de ska också göras ifall man vill förmedla eller tolka någonting. Att de ska gå bra är visserligen också viktigt då detta finanserar projectet, men snälla rara - såhär kan ni bara inte säga. Antingen gör ni filmer av en anledning som inte är pengar och ära eller så skiter ni i det. Om ni anser att pengar är motiveringen för att filmatisera en jävligt bra bok har ni tappat spåret. Det är inte pengar som ska motivera en film. Det är en bra idé som skall göra det.

Jag har sett två filmer den här hösten
. Två filmer som jag ansåg var värd att se på Bio. Låt den rätte komma in är en av dem. Quantum of Solace är den andra. Båda tyckte jag var tillräckligt bra för att jag skulle fixa biljetter till dem.

Dessutom kan vi ta bort argumentet om att det är lätt att hitta filmen.
En sökning efter Låt den rätta komma in ger mig en ljudbok. Inte filmen. Jag kollade även topplistan över mest nerladdade filmer. Där finns den inte.

Tydligen är det inte bara Janne G som kan skriva saker utan att kolla fakta först.

måndag 24 november 2008

Klockan 02.13

Tittat klart på senaste avsnittet av Stargate Atlantis.

Spontan tanke:
"Get your dirty hands of Ronans Keller, McKay!"

Men hur ska Riker få betalt?

På kvällen finns mycket att göra om man inte har någonting att göra dagen efter. En av dessa saker är att kolla igenom dagens idiotargument för IPRED som så vackert Anna sågar och sedan slappna av framför Star Trek TNG som jag råkar ha i bokhyllan på DvD. Den förblir för övrigt oöppnad. Fan heller att jag riskerar min enda TNG DvD box genom att använda den. Nej, jag kör en fil i VLC player och noterar att Federationen är ett Fildelningsparadis.

Det går till och med så långt att William T Riker olagligen kopieras utan medgivande, vetskap - och utan att få betalt för det. Själva avsnittet ska jag kanske inte avslöja men där behandlas han som en tillgång. All den assimilerade kunskapen som William T Riker har kan nu överföras till andra skepp och andra officerare. I non-canon får han till och med Federationens nyaste slagskepp, USS Achilles under sitt befäl.

Att fildela Riker visade sig alltså vara en bra ide. Detta är inget argument för kloning dock, utan varför det av samma anledning skulle vara en bra ide att kunna klona en gräsklippare. Nu kan vi inte klona (eller ens replikera) Gräsklippare.

Tänk om det hade varit så att efter att Riker kopierats att Stjärnflottan skulle avkräva Enterprise böter, fängelse och nedrustning för att de kopierat vad som i kontraktsterm är deras egendom? Det skulle bli ett jävla liv (och säkerligen också ett bra avsnitt) för att Riker skulle hävda att han är han och att Stjärnflottan inte får bestämma över honom. Mr Data är en maskin och kan inte beodras till Självmord - men det tog sin lilla tid att få igenom.

På samma sätt är inte kultur nödvändigtvis skiv och filmindustrins illektuella egendom. Den finns där på pappret, som skydd för att vem som helst inte ska få slå pengar av den - och det är som sig bör - men om jag vill ta med kulturen för att dela den med mina kompisar så skall jag tydligen stämmas för det. Det fungerade med band. Det fungerade med VHS. Med samma teknologi som Skiv och Filmindustrin nu fördömer så använder de dem för att jaga de som vågar fildela deras musik.

Just nu spelas "Next in Line" av S.P.O.C.K. Det är Androids röst jag hör - inte den personen som vill stämma arslet av mig utifall jag laddar ner filen bara för att jag inte vill rippa från min CD. Om jag stäms för fildelning av ett verk jag äger får fortfarande Android inte ett öre. Kiss vill inte ge ut ett nytt album - för att fansen laddar ner det "och Kiss sysslar inte med välgörenhet". Att fans inte betalar för musik anser jag vara en spark i ansiktet på deras trogna.

Grabbar. När slutade det bli kul för er att sluta spela? Musik skall göras för att man vill delge och underhålla. Gör man det bara för pengarna blir resultatet sällan bra. Och skyll inte på Fildelning om ni vill sluta. Pengar får ni när ni uppträder och säljer Merchendise. Det är inte fildelarnas fel att er vinst per såld skiva blir sju kronor. Om jag stäms för att "I love it loud" finns på min hårddisk så får ni fortfarande inga pengar av det. De går till samma personer ni har att skylla på att skivförsäljning för er enbart är ett sätt att få folk att boka er.

Festivaler - bland annat Sweden Rock - har börjat med en annan taktik. De kollar hur mycket bandet fildelas. Det har visat sig bra och det har också börjat löna sig både för artister och festival. Och det är det som är framtiden. Bra musik sprids - av fansen.

onsdag 19 november 2008

Höstmode



Klädseln för höst och vinters Airsoftspel är ett tjockt underställ, täckt av Bundeswehrs utmärkta höstuniform som innehåller både Parkas och Fältbyxor. Därtill behövs icke-taktiska vantar som är i rätt storlek för att inte vara ivägen. På huvudet så har jag när det är riktigt kallt Baklava och svensk M-39 Hjälm med hjälmduk i Flecktarn. Det finns få saker som är fulare än Baklava utan något som döljer merparten av den. Skyddsglasögonen som snarast bör bytas ut till ett par ESS ICE är ett par Guarder C3.

Västen är en MBB Bundeswehr Väst, köptes av en fd privatperson via Ebay och var poststämplad i Kuwait. Den har fickor som tar sex stycken magasin till G36:an som är ihopklippta två och två för snabb omladdning. Uppe vid bröstet - föga taktisk position men lagom funktionabelt har vi en P8 semiautomatisk pistol som är eldriven pga det kalla vädret.

Vapnet är en Gewher 36 med sex standardmagasin som tillbehör. Med en enkel manöver kan även stödben fästas på fronten och ett trummagasin för understödsroll medtagas.

Klar för aktion i vinter med andra ord. Bild tagen på Tjärnan i Dalarna.

söndag 16 november 2008

Trollet



Troll behöver inte alltid vara någonting fult och fruktansvärt. För mig så representerar Trollet någonting annat - även om hans främsta hobby är att plocka blommor och örter.

lördag 15 november 2008

Not Human

"I understand you seem to have entered some kind of deal with Griphook. I just want you to know this. Goblins have a different way of thinking about ownership. The item in question belongs to the Goblin who created it, not the person who bought it. In their eyes, all Goblin made items should be returned after the buyers Death. They see it as rent and the Wizards who does not return the items as thiefs."
J.K Rowling, "Harry Potter and the Deathly Hallows".

Det är inte alltid man vet om J.K Rowling har en mening med det hon skriver. Mycket av det kanske är meningen att vara humoristiskt överdrivet, men jag kan bara inte sluta att dra den här parallelen. Upphovsindustrin är Goblins. De förstår inte mänskligt tänkande - men påstår sig göra det när de de snackar om din gräsklippare. Fine, stjäl min Gräsklippare men se till att den står kvar medans du gör det och se sedan till att jag kan i domstol påstå att jag förlorat pengar på att den är borta trots att du aldrig skulle rört den om den försvunnit från min gräsmatta.

Men då är det inte stöld, eller hur? Om jag däremot vill framhäva min gräsklippares fördelar till dig kanske jag lånar ut den. Då är det dessutom en extra bonus att den står kvar. När jag var liten gjordes det genom att vi spelade av CD-skivor på band. Idag sker det med fildelning. Det är en del av utveckligen. Sluta försök stoppa den, annars står ni där, ensamma i tiden i ett förlegat samhälle. Att delta i utvecklingen är att välkomna den, att utveckla sin affärsidé. Att försöka stoppa den för att skydda sin inkomst är bara lönlöst. Där vägen är spärrad finner utvecklingen sin väg. Det är bara en fråga om tid.

I övrigt vill jag välkomna Törnebohm som just kommit ut ur garderoben som Pirat!

fredag 14 november 2008

Harry och Jag

Gallipoli 1915, Hornblower, Star Wars: Iron Fist, Påtaglig Fara och WarCraft: Beyond the Dark Portal och Harry Potter. En rätt intressant blandning. Allt detta står i min bokhylla. Allt detta finns i en bokhandel. Och allt detta har sålt tillräckligt bra för att vara en del i en hel serie böcker.

De ord J.K Rowling fick höra - att hon inte skulle sluta sitt dagjobb - stämmer inte lika mycket längre. Det förväntades inte att hennes bok skulle bli ett av nutidens mest lästa böcker. Harry Potterböckerna omsätter miljoner och mycket av det går rakt ner i J.K Rowlings ficka. Hon är en av Storbrittaniens rikaste kvinnor.

Och allt hon gjorde var att skriva en bok.

Sedan gjorde läsarna resten. De rekommenderade den, de läste den, de skrev recensioner. Och vips så blev en fattig mamma rik. Det är det här som de flesta författare drömmer om. Det är det här som så få av dem lyckas uppnå.

Så hur ska IPRED ändra det faktum att jag aldrig i mitt liv skulle röra en bok om en Blomma i Egypten eller se ännu en patetisk rulle med en gråtande Persbrant och konstig titel? Hur ska IPRED ändra på att jag litar väldigt mycket på vad mina kompisar säger är bra och mina egna instinkter? Även om jag inte laddar ner så kommer jag fortfarande inte köpa den senaste skivan från er senaste uppsminkade och nerplastade kvinnliga artist som sjunger hjärndöda texter.

Skrivbranchen förlorar inte pengar, men den förlorar någonting annat. Den har inte längre ett monopol att spela upp musik i mainstreamkanaler. Dagens åttaåringar får inte hem Mr Music i brevlådan längre, dagens åttaåringar laddar ner det som de tycker är bra och ber sedan föräldrarna ta med dem på konserterna. Så var det inte när jag var ung. Den musik vi hörde var Radio och Mr Music. Ibland hörde vi musik hos en kompis, men det var sällan någonting vi inte hört. Det är därför bokbranchen lever. Bokbranchen har inte det här problemet. Försäljngssättet av böcker förblir konstant, trots att man kan ladda ner dem - oftast dagar innan release.

Det är samma sak med film. Jag vill inte se Mikael Persbrant gråta, jag vill se honom stå och hota en skurk med pistol och dra fräcka Oneliners, även jag börjar bli lite trött på Beck - men vafan, det är underhållning för en regnig söndag. Beck är perfekt för Filmuthyrarna. Man vet vad man får helt enkelt.

Jag har två frågor till Branchen som jag hoppas i sinomtid kommer bli besvarade:

1:
När ska ni sluta räkna varje nerladdad låt som en förlust? Och när ska ni sluta ta med det som era motåtgärder mot Fildelning kostar som en förlust pga Piratkopiering. Ni förlorar antagligen mer på det senare. Senaste gången jag kollade var Advokater dyra - speciellt om de hittar en nisch de kan leva på.

2:
Vad händer när ni ser att jag laddat ner Battlefield 2, The Art of War med Sabaton samt Kommisionen på DVD och sedan hittar alla de exemplaren hemma hos mig? Tänker ni då stämma mig för att jag föredrar att ha mina ägodelar i ett annat format?

tisdag 11 november 2008

Datorspelsdravel

Red Alert 3, Wrath of the Lich King, Far Cry 2, The Secret Service....

Så mycket spel, så lite fritid.

Red Alert 3 kan jag lika gärna börja med. Det spelet är köpt, och det med halv glädje eftersom Westwood tydligen inte har rört sin välsignade hand vid det här spelet, men det blir bra ändå. Det som gör Red Alert bra och roligt finns fortfarande i spelet, det är puns, fördomar och Sovjetisk Marchmusik samt respektfulla referenser till de tidigare spelen. Det är kul även om man ibland finner att datorn blir FÖR beroende av att använda supervapen för att krossa dig - att strategiskt försöka ta dig förbi ett försvar får du spela Multiplayer för då Supervapen är väldigt enkla att förstöra.

Wrath of the Lich King har inte kommit ut ännu, men jag hämtar ut mitt exemplar i morgon på Webhallen vid Midnatt. Tills dess spelar jag World of Warcraft måttligt. Lär ändras från och med Torsdag morgon.

Far Cry 2 är dock årets besvikelse. Det är långt, tråkigt, för långa restider inget djup i karaktärerna, oändligt med orealiska fysikmodeller där en vanlig träplanka är lika skottsäker som armerad betong. Dessutom verkar Hawaiitröjor automatiskt förvandlas till skottsäkra västar och din G3KA4 förvandlas från ett rekylmonster till en fjunig 22:a och låter därefter. Detta är något jag stör mig oändligt på i datorspel - när vapen inte beter sig som de ska.

Det är dock anledningen till att jag spelar Secret Agent, dagens dobbel. Nerladdat för att få en hjärndöd Shooter att spela, ett skott räcker för att döda fienden, kontrollerna duger, tillräcklig variation i nivådesignen och buggar så det räcker att invadera en inseksgiftsfabrik. Trots det är det kul, även om en H&K MP5 ibland får fysikmotorn ur spel och skickar en motståndare fastnaglad vid en vägg.

Återgång till ny spelrunda i Red Alert 3 får det bli.

The Force is strong in this one

måndag 10 november 2008

fredag 7 november 2008

Bloggreklam

Jag har hört att flera av mina kamrater Bloggarna har fått halvpersonliga email som erbjuder dem gratis biljetter till en föreställning på Dramaten. Ett mycket lovvärt initiativ måste jag säga, teater är kul och det är också bra att de hittat ett fyndigt sätt att sprida reklam för sina pjäser för - även om det är oskrivet att man förväntas blogga om pjäsen. Det har inte jag så mycket emot, så länge de förstår att en blogg - likt vilken annan recensent - inte nödvändigtvis kommer hälla beröm över den bara för att det råkar vara gratis.

En blogg är inte en megafon, det är ett uttryckande av åsikter från den inviduelle personen med plats för kommentar och kritik. Men jag kan göra ett undantag. Om KLM ger mig livstids gratis resor så lovar jag att ge dem livstids goda omdömen.

onsdag 5 november 2008

P för Pirat

"Remember, Remember the Fifth of November, the Gunpowder Treason and Plot.
I know of no reason, why Gunpowder Treason ever should be forgot".



Våren 06 upptäckte jag att det är någonting mycket fel med det här landet. I Riksdagsvalet 06 röstade jag i enlighet med detta. Jag röstade på Piratpartiet. Jag inte bara röstade på dem, jag delade ut flygblad för att informera, jag deltog på demonstrationer, jag stod och delade ut valsedlar på min dåvarande skola på valdagen och jag satt på valvakan för att spänt invänta resultatet som dessvärre visade sig bli ett regeringsbyte som inte ådstakom någon egentlig skillnad. Jag litar helt enkelt inte på att något parti i Riksdagen tar upp mina hjärtefrågor.

Rickard Falkvinge har utlyst att idag, den femte november är "Kom-ut-som-Pirat Dagen". Jag har redan kommit ut, jag befinner mig inte i en mörk, svettig, kall garderob fylld med de kläder jag aldrig använder, jag går stolt med flaggan i topp med mina kamrater som kämpar för samma sak som jag. Jag hade - likt Guy Fawkes och Vee från hans dysta framtidsvision - tänkt att såhär i arla morgondräkt på den stora dagen att förklara varför jag väljer att kalla mig Pirat.

Jag kallar mig Pirat, inte för att jag är någon fattig legosoldat som med RPG och FN FAL åker ut i gummibåtar för att kapa fartyg längst någon sjöled för att sedan bråka med örlogsflottor, inte heller är jag en skäggig gubbe med ögonlapp, papegoja och träben med ett Linjeskepp som söker strid med Horatio Hornblowers eskader - nej, jag är en frihetskämpe som tillsammans med många andra inte gillar riktningen på det här landet. Den vänder sig alltför mycket bort från det grundlagsstiftande och traditonella statsskicket som jag växte upp med.



Pirat i vår mening är ett ord som egentligen uppfanns av media och upphovsrättsindustrin. Det var meningen att fildelare skulle förväxlas med kriminella som "kapade" modem och tvingade folk att betala hutlösa räkningar för någonting de aldrig beställt. Dessa kriminella kallades "Nätpirater" och har knappast någonting gemensamt med varken fildelare eller politiska ideér. Vanliga fildelare kapar inte modem, de är kulturintresserade människor som vill pröva någonting nytt och inte bestraffas för att de köper det. Personligen både laddar jag ner och köper - det går hand i hand. De två band jag gillar mest idag skulle jag aldrig ens upptäckt om jag inte laddat ner deras låtar. Jag kommer till och med ihåg vilka låtar jag hörde först av dem och HUR jag laddade ner dem.

När okända personer delade ut Purple Heart av Sabaton och Alien Attack av S.P.O.C.K så visste de att de gillade musiken. De ville att fler skulle göra det. Så jag laddade hem dem. S.P.O.C.K laddades ner 2002. Sabaton 2005. Jag har numera alla skivor av båda banden och sett båda banden Live. Det hade inte hänt utan fildelning. Skivorna är mera stödköp. Jag gillar att ha mina låtar på en MP3 spelare så enda gången jag faktiskt använt skivorna (eller rättare sagt EN skiva) var när jag var på semester i Danmark med en uråldrig laptop som dög till att se på film och skriva på men inte mycket mer. Då strömmade Cliffs of Gallipoli och Panzerkamphf ut från dess högtalare, och då var jag rätt glad att jag ägde skivan. Det sparade mig omaket att bränna den.

Man kan lugnt utgå från att båda banden och deras skivbolag tjänat på att jag fildelar. För många andra är det samma sak. Det finns både en kultur och vilja att köpa skivor och vi gör det. Vi är dock numera måna om vad vi köper. En artist som inte är bra kommer heller inte sälja skivor. Vi vill inte ha ännu en tuttbrud som vickar på höften och sjunger om hur hon vill ha alla oss hundra tusen som just då råkar lyssna på låten. Det är massproducerad musik och det ogillar de flesta. Riktig musik är artister som spelar för att de har kul.

Sedan har vi upphovsrättslobbyn. Deras lagar hotar rättssäkerheten i det här landet, och det är oacceptabelt. Inget företag ska kunna domdera om vår inrikespolitik, det är helt enkelt inte vettigt. Och ändå är det det som håller på att hända. Den nya lagen IPRED1 som just nu ligger på bordet ska skapa en privatpolis som ska arrestera mig, bötfälla mig och tvinga mig att betala en annons i en tidning där det står vad jag har gjort - och allt detta utan lagens långa arm.

FRA-Lagen är ett annat exempel. Systematisk massavlyssning av folket av en civil myndighet. Det är inte heller någonting som hör hemma i det här landet. Och fler förslag är på väg. Det spelar ingen roll vilken färg regeringen har i nuläget, dessa lagförslag kommer med all säkerhet gå igenom om inte någon sätter ner foten och informerar, stoppar och förklarar att det är fel.

De som sätter ner foten är Pirater. Jag är Pirat. Rickard Falkvinge är Pirat. Anna Troberg är Pirat. Emma är Pirat. Priska är Pirat. Vår kära vän Statsvetaren är Pirat. Oscar Swartz är Pirat.
Det finns 6271 registrerade Pirater i det här landet, och ännu fler i garderoberna.

Vi sätter alla ner foten, informerar, stoppar och förklarar att det är fel.

Vi är Pirater och jävligt stolta över det.

lördag 1 november 2008

IPRED vs FRA-Lagen

Det näst farliga som finns är en statstjänsteman som inte är medveten om att handlingar har konsekvenser. Det är en farlig egenskap hos de flesta men en statstjänsteman ska veta bättre.

Det farligaste är en statstjänsteman som är medveten om konsekvenserna men som tycker att det är berättigat i ett högre syfte.

Det förra är IPRED. Det andra är FRA-Lagen. Och det är samma människor det gäller. Det finns ingen mening i att ställa de här förslagen mot varandra i annat syfte än att få en någorlunda dramatisk titel. Lagförslagen har som sådant inget gemensam i ursprung och de är båda omskrivningar för att dölja vad det egentligen handlar om.

FRA-Lagen handlar om systematisk massavlyssning. IPRED handlar om att haverera rättssäkerheten. Somliga vill prioritera, om att det förra var viktigare än det andra. Andra kämpar på, i ett desperat försök att bevara vår demokrati innan den förvrängts till oigenkännlighet, innan Privatpolis får använda gamla arkiv för att döma retroaktivt.

Båda är lika farliga. Båda hanteras av samma okunniga människor. Det är dags att byta ut politikerna som uppenbarligen i ren okunskap vill massavlyssna Sveriges folk och jaga ett helt folk - för det är inte längre bara Ungdomarna som fildelar.

Jag kommer rösta på Piratpartiet i valet till EU 2009.

torsdag 23 oktober 2008

Polisen och Pontén

När jag var yngre hade jag en stor respekt för polisen. Det har jag givetvis fortfarande, men den var större då. Idag respekterar jag dem för vad de gör, för vad de representerar - och för att de fortfarande är killarna i de vita hattarna. De följer regler. Deras befogenheter ges inte bort lättvindigt utan för att ens få ha brickan så måste de gå en LÅNG utbildning.

Det här vill den nya lagen IPRED göra slut på.


Pirater. Jag. Mina kompisar. Vi ska bestraffas för att vi tar åt oss ny teknik. Därför ska vi förföljas av en polis, domstol och bödel som inte tjänar någonting annat än sin egen inkomst bara för att de inte följer med i tekniken. Hur fan tänker dem?

Om någon nära mig blir mördad är det självklart att jag inte får bestämma straffet. I min sorg är det mycket troligt att jag överreagerar och går ut ur vad som är rimligt. Skulle någon nära mig bli mördad skulle jag antagligen helst vilja se att personen blev avrättad. Hämnd är en logisk och högst mänsklig reaktion på en sådan händelse.

Och det är hämnd som också kommer ligga bakom IPRED. Vi vågar utmana dem, vi vågar försöka hitta nya vägar för kultur att spridas, vi vågar kämpa för att förnya samhället.
Detta ska vi bestraffas för. Det är inte lämpligt att en familjemedlem till en mördad ska få bestämma straffet för mördaren. Och likaså är det inte lämpligt för stora bolag att få befogenheter att jaga efter oss som vill förändra samhället till det bättre.

Den här Piratjagarlagen är ingenting annat än en hämndlag. Det är inte ens Öga för Öga. Det är en blodsdroppe för båda dina ben och en arm.

Det värsta är att lagen stressas fram. Den skyndas så att vi inte ska kunna reagera innan det är försent. Den stressas fram så att vi ska kunna återigen få höra att "Nu är den igenom och ingenting kan ändras". Lagar kan ändras. De måste ändras för att samhället ska gå framåt. Men den här lagen får inte gå igenom. Om den går igenom så kommer medborgare jagas, bötfällas och dömas för att de delar med sig att fri kultur. Och de kommer göras så utan bevis. Inget demokratiskt land kan acceptera någonting sådant.

tisdag 21 oktober 2008

Frågan - men vågar du ge dig svaret?

"Hur bra nazist skulle du vara?"

Konstig fråga, eller hur? Men ställ den till dig själv. Försök vara ärlig med dig själv. Det är få som kan det. Intressant nog så blir svaret från de flesta "För fan, jag skulle fly landet/gå med i Motståndsrörelsen". Det svaret kommer från människor som inte ser det farliga i vart det här landet är på väg.

Frågan är inte på något sätt en kuggfråga, eller lurig på annat sätt. Den handlar om att du ska sätta dig in i hur situationen var i Tyskland 1930 respektive 1936. 1936 var den på de flesta sätt bättre för större delen av befolkningen. Hitler blev utnämnd till Årets Statsman av New York Times för sitt arbete. Sedan var det ju då Judarna. Homosexuella. Kommunister. En minoritet. Ingen brydde sig nämnvärt hur det gick för dem. Det angick inte dem. Det var något de inte såg. Kanske rentav inte ens brydde sig. De hade nya bekväma liv och en politiker de flesta litade på.

Sverige befinner sig just nu i en osäker period för landet
. Extremhögern och Extremvänstern är på march igen. Lagar antas som misstänkliggör befolkningen. Vi ska spåras, vi ska övervakas, vi ska under alla dygnets timmar skyddas från vad vi kan tänkas göra.

Jag växte inte upp med Baider Meinhoof och deras Rödaarméfaktion. Jag växte inte upp på den tid då Flygplanskapningar var vanligare än Bacon och Egg på en engelsk frukost. På Bulltofta, en liten skitflygplats landade ett flygplan 1972. Svenska passagerare hotades till livet.

Det skreks inget om övervakning. Vi var ju "The Good Guys". Övervakning av folket lämnade vi åt Sovjetunionen. Det skreks inget om hårdare tag. Vi var en Demokrati. Vi skulle lita på folket.

Lennart Geijer, gav efter för kaparnas krav
, och ingen skadades. Dårskap, givetvis då en lyckad terroraktion bara uppmuntrar till fler. Vi hade tur som inte blev primärmål fler gånger.

Det här var 40 år sedan. Då skedde den senaste Terroristaktionen i Svea Rike.

Jag vet inte vem som sade det här citatet, men det var på en Amerikansk Debatt från Senaten som jag såg ett Youtubeklipp på. Jag får ursäkta eventuella felaktigheter då det tas från minnet:

"China thanks Mao for 9/11. Now they can restrict liberties in the name of Terrorism. Syria thanks Allah for 9/11. Now they can restrict liberties in the name of Terrrorism. Russia thanks the God so few of them belive in for 9/11. In the name of Terrorism, they can justify the antrocities they bring upon their people".

Jag återgår till frågan. Hur bra nazist skulle du vara? Kanske är du redan en. Bara i ett annat land, i en annan tid, fast i en tro att allting kan offras så länge du inte ser det, så länge du inte drabbas och så länge som du inte förlorar det bekväma monotona liv du lever.

onsdag 15 oktober 2008

Chavez smiled, turned around, but did not follow her with his eyes, like boys in his age usually did when they saw a good-looking young woman. "Damn" John Clark tought, "This is getting serious."

lördag 11 oktober 2008

The Sound of her voice

"There is an old saying. Fortune favours the bold. I suppose we are to find out."
Cpt Benjamin Sisko, USS Defiant

Hitta PMR. Check. Packa ner stridsselen. Check. Se till att det inte ligger någon kula i loppet på G36:an. Check. Allt ner i en stor väska som ställs vid dörrn. Check.

Jag håller på att förbereda mig inför dagens Airsoftspel på Klacken och kan fortfarande med ett leende tänka på igår ikväll. Vi pratade på Skype, vilket i och för sig inte är ovanligt men vi brukar inte prata så länge. Vanligtvis så pratar vi i kanske tio minuter innan det blir tyst för länge. Vi hittade ett sätt att motverka det på.

Vi diskuterade förutom saker som är tillräckligt personliga för att inte reciteras politik. Hon mest på vilket sätt jag var politiskt aktiv. Det var inte kul att säga att Privata organisationer får polisbefogenheter, att staten vill övervaka alla ("They just want to legalize something they done for a long time, John") och att vår regering (liksom deras enligt henne) är dum i huvudet.

Representativ Demokrati ska inte betyda att en massa människor ska komma med en massa lögner för att bli tilldelade makt. Representativ Demokrati betyder att partier kommer med förslag och folket röstar på det förslag som de tycker bäst om. Så självklart får de partier som redan sitter i riksdagen miljonbudgetar av skattebetalarnas pengar för att driva sin propaganda. De som inte sitter i Riksdagen får ingen. Även fast jag kan se varför så anser jag också att det blir lite fånigt att ett parti behöver hela 3.5% av folkets stöd för att kunna få statligt bidrag för att vara ett parti. Representativ Demokrati betyder också att partipiskan både är bra och dålig. Ett parti kan inte ha en person som röstar fritt hela tiden. Men det kan inte heller ha en viljelös drönare som inte kan agera själv. När folket ropar ska riksdagsledamöterna agera - efter deras vilja). Det är det som de får en kungalön per månad för att göra.

När de flesta röstade på Alliansen tror jag att det var för att många var trötta på den sittande regeringen och dess åldrande myglande Person på påfågelstron med Bodströmssamhället i backfickan. Nu är Bodström helt plötsligt på vår sida. De lagförslag han hjälpte plocka fram kritiserar han. "Bodström och Falkvinge kritiska till nya förslaget" var en rubrik som fick veteraner från 2006 års valrörelse att skrocka glatt. Jag tycker personligen att Bodström förbrukat mitt förtroende i den här frågan. Han är kritisk av andra anledningar än att han gillar frihet. Hörrö Tomas. En Grillad med Pucko, tack.

fredag 10 oktober 2008

The Price of a Mile

There are no unlockable doors, There are no unwinable wars, There are no unrightable wrongs
Or unsignable songs. There are no impossible dreams, nor invisiable seams...

Vissa saker i livet blir knepiga, oavsett hur du vänder på dem. De förblir en naggande känsla i ditt huvud, oavsett hur många eller få som du frågar om råd och det är där dagens ämne ligger. Jag har inte bloggat så mycket om det förut, då berörda parter kan tänkas läsa det. Nu åligger inte den risken. Den förra "händelsen" handlade inte om kärlek, utan snarare om ett förhållande som enbart baserades på sex. KK om man vill förenkla det. Ett sådant förhållande passar inte mig i grunden upptäckte jag, och för mig har de en tendens att inte fungera - av den anledningen. Sex för mig bör nog antingen vara Zipless eller med en flickvän.

Så vem är det nu det här inlägget handlar om? Hon heter Priska, är söt, trevlig, har humor och likartade intressen. Det finns egentligen bara ett fel i ekvationen. Jag har aldrig träffat henne och ändå känner jag mig lite smått förälskad i henne.

Det finns två generella tolkningar som jag har fått höra på det här. Det första är att jag är ett sjukt freak som borde låsas in någonstans då jag tydligen blivit förhäxad av någon jag mött på nätet. Den andra är att jag tydligen upptäckt exakt vad kärlek är och bara sett och hört insidan av Priska med ett gäng JPEG bilder som enda ledtråd till hennes utseenede.

Frågar du mig vad jag tycker om båda ovanstående förklaringar så är svaret PK - och att jag känner lite av båda förklaringarna.

Hon vet inte om mina känslor, jag vet inte hur hon känner och frågan är om jag kommer få något svar på det tills jag de facto möter henne - om ens då.

Så vad blir priset för de mil jag då kommer färdas för att möta henne? Det är i alla fall en reel fråga som någon gång kommer få ett reelt svar.

måndag 29 september 2008

Tänk om Insider styrde landet?

"Rösta in oss allihop, det kan inte bli värre än vad det redan är"

Är det något program från TV som jag alltid ser till att ha på hårddisken så är det Insider om Småpartier som vill in i Riksdagen 2006. Det är humor på hög nivå och är bland det bästa som skapats med Robert A. Ovanstående citat fälldes av en deltagare i debatten, och just nu vet jag inte om jag ska hålla med eller inte, men vi ska ta en titt på vilka som deltog. Inom parantes är hur många röster de fick. (Källa Valmyndigheten).

Aktiv Demokrati (81)
Fårgutapartiet (10, varav 6 från Gotland)
Kvinnokraft (116)
Nordisk Union (35)
Palmepartiet (5)
Partiet.se (61)
Rikshushållarna (8)
Enhet (2648)
Feministiskt initiativ (0.7%)
Nationaldemokraterna (3064)
Piratpartiet (0.63%)
Rättvisepartiet Socialisterna (Flera kommunala mandat)
Skånepartiet (11)
Sverigedemokraterna (2.9%)
Unika Partiet (222)

Så, med den här listan, skulle det då kunna bli bättre? Om vi bortser från hur många röster de faktiskt fick och ger alla samma mandat (6.6% av Rösterna var ungefär) så får vi ett land där följande saker antagligen skulle vara fakta; om vi även förutsätter att partierna samarbetar inom vissa frågor och viker sig i andra.

* Linda Rosing skulle vara Riksdagsledamot
* Nationen skulle antagligen befinna sig i förhandlingar om sammanslagning. Hur de skulle sluta vill jag inte spekulera i, även om man nog kan gissa sig till utgången.
* Fildelning skulle legaliseras
* Socialbidragen skulle höjas
* Vi skulle ha en presskonferans där en man med skägg förklarat att vi hade "Röstat bort alla skatter" för att de sedan antagligen skulle vara kvar - om än sänkta.
* Omvänd bevisbörda skulle införas i Våldtäktsfall
* Ett visst antal Riksdagsledamöter skulle styras från nätet av Sveriges befolkning - och därmed också av andra partiers medlemmar och Riksdagsledamöter.
* Ytterligare sk positiv särbehandling skulle finnas i samhället.
* Landets nationalekonomi skulle raseras (Ren gissning, men jag det beror helt på om vi får en kompetent minister och jag litar inte helt på de partierna).
* Sverige skulle gå ut ur EU
* Skåne skulle bli en egen stat.
* FRA-Lagen skulle rivas upp.

Skulle det bli bättre? Avgör själva.
Fler förslag på vad som skulle hända är givetvis välkomna.

onsdag 24 september 2008

Sverige och den Gråtande Federleyn - Episod II: Anfallet från Låtsasliberaler

"Jag vet att det här inte är en lika sexig fråga som FRA-Debatten..."
Fru Talman till personerna på Åhörarläkaren, dagen innan votering.

En sexig fråga. En fråga som engagerade folket. En fråga där folk kommer ihåg en sak. Fredrik Federley, Centerpartist. Han hade uttalat sig emot lagen, och höll en teater där han försökte spela på båda sidor av planen, och kunna hyllas som den person som förbättrade lagen för att skydda svenskarnas integritet.

Så han grät ut i TV. Sveriges folk var beredda att acceptera Fredrik Federley som sin nya nationalhjälte, mannen som skulle gå till historien för att ha trotsat partipiskan och röstat nej.

Nästa dag röstades lagen igenom.

Vi kände oss förådda
, och med all rätt. Fredrik Federley hade hållit ett mycket känslosamt tal som såg bra ut på TV, men hans bön till Tomhylsan var besvarad på förhand.

Den 16:e September så fick vi höra att nu skulle skiten bort. Sex riksdagsledamöter fick ta emot folkets jubel då de lovade att rösta emot lagen. Och nu är även det hoppet borta.

Jag har inte sagt det förut, men jag säger det nu.

Politikerförakt.

Det är det jag känner. Finns det ingen politiker i det här landet som är hederlig nog att hålla sitt ord utan att det betyder någonting annat än att det ska bort?

Riv upp. Gör om. Gör rätt.

Allt annat är fullkomligt oacceptabelt!

Across the Stars...

...the force was unleashed. The Republic Crumbled. The Empire was born. By figthing at all, the Jedi lost. The Clone Wars was the biggest Jedi Trap created. By fighting, the Jedi lost. Clones fire. And Jedi die. This was Order 66.

Den 16 Maj 2005 såg jag Star Wars Episod 3: Revenge of the Sith för första gången. Som Star Wars fan är det något jag kommer ihåg, och jag minns fortfarande min känslomässiga reaktion på när Kejsardömet föds och senaten applåderar.

"Peace, Security and Order".

Det är de ord som används idag när våran egen frihet begränsas. Frihetskämpar på barrikaderna står skuldra vid skuldra för att försöka informera att "nej, det här är inte frihet".
Oftast är det försök som en korrupt och gammalmodig industri att säkra sin inkomst i tio år till. Ibland är det ren okunskap. I andra fall för att motivera en myndighets existens.

Idag röstas det om ett försök att ta internet ifrån oss. Även om detta röstas ner så finns det fler hot mot vår frihet på horisonten.

Sluta aldrig kämpa. Ge er aldrig. Om ni ger er, har de vunnit. När era barn ställer frågan vart ni var när vår frihet togs ifrån oss, vad vill du då svara?

torsdag 18 september 2008

Torsdagsfilosofi

There is no enemy. There is no Victory.

Att rensa själen gör folk på olika sätt. Jag vet inte varför eller hur, men jag gillar att sitta med fönstret öppet och spela hög musik. Kanske för att jag rensar själen medans jag irriterar min granne - men det kan lika gärna ha och göra med att kombinationen stämningsfull musik + vind är någonting jag gillar. Fråga mig inte varför men det är oslagbart för mig ibland när jag tänker - och ibland när jag vill slippa.

Ibland när jag slåss för någonting så finns det stunder då det känns som man bara vill ge upp. Att man inte orkar längre. Att det som du vill uppnå ligger bortom din kapacitet. Och så är det om ditt mål ligger 114 mil härifrån. Där är själva avståndet någonting som skulle få många att ge upp. Även jag.

Kommer jag ge upp? Antagligen inte. Jag fortsätter hoppas.

Appråpå senaste inlägget...

...så blir det en kaka till den som kan gissa vart mitt citat kommer ifrån och hur det relaterar till mitt inlägg.

onsdag 17 september 2008

ВДВ – с неба привет...

...ультрамариновый набок берет Тельник с волной и море погон, С небом навек десант обручен! ВДВ – сколько побед, из парашютов белый букет.

Jag har nyss återupptäckt ett gammalt spel jag spelade för ett år sedan som egentligen är äldre, men mitt intresse för just den rätt lilla genren var rätt dött innan. Spelet ifråga påmindes jag om när jag spelade Battlestations Midway, ett spel som tar spelaren till simplifierad flotttaktik under Andra Världskriget. Zeroes. Torpedplan, Prince of Wales, Yorktown - hela rasket finns med, enkelt att spela och du kan själv kontrollera en enhet.

Spelet som jag blev påmind om var Janes Fleet Command, ett spel där du gör mer eller mindre samma sak - bara oändligt mer komplicerat. Här måste du även tänka på ammunitions och bränslenivåer hos dina fartyg och flygplan, du måste vänta på att din Ubåt kommer till rätt djup innan du kan ge den order och du måste även identifiera inkommande som flyger mot dig. Innan du gjort det vet du inte om du avfyrat ett gäng luftvärnsrobotar mot en Argentisk Super Etendard eller ett passagerarflygplan. Fartyg måste även ges eldtillstånd för moteld för inkommande "Vampyrer" (Smeknamn för robotar som skjuts mot fartyg) och att rädda nerskjutna piloter brukar på de svårare uppdragen vara heltidsjobb för två helikoptrar.

Men vad som gör spelet extra intressant är uppdragen. Flera uppdrag utspelar sig nära Skurkstater eller i Persiska Viken, andra skildrar mer eller mindre osannolika scenarion. Dessa fångar oftast mitt intresse, trots att scenariot baserat på Falklandskriget är min eviga favorit. Det är alltifrån ett uppdrag där en gemensam Rysk-Amerikansk flotta måste krossa Ukrainska nationalister till en passage i Östersjön där Tyskland blivit galna och har lagt en blockad som du som Fransk Flottofficer måste bryta igenom med ett hangarfartyg och ytstridsfartyg.

Och det är på grund av de här osannolika scenariona som FRA-Lagen behövs.

Det är vad idioter som dessvärre råkar styra landet anser. Det är vad Fredrik Reinfeld sa i Vaxholm. Och det är vad jag fortsätter få höra av folk som inte förstår vad FRA-Lagen går ut på.

Georgien. Den krisen kunde ses av en blind man som fick höra omständigheterna för fem år sedan (Se bara på Ghost Recon). Det behöver vi inte massavlyssning av folket för. Tom Clancy skrev en bok där en terrorist flyger ett flygplan in i Capitolium flera år innan 9/11. Det förespådde 9/11 mer än vad FRA förutspådde Georgienkrisen.

"Vill ni inte ha signalspaning? Ska landet lämnas oförsvarat?" frågar en gubbe på korvkiosken när jag beställer min Tvåhundragrammare med Ost ikläddpirattröja och hållandes den flagga jag viftat med under dagen. Jag suckar trött. Alltför många, från den här personen till Göran Tingvall har ställt samma fråga och jag ställer som trogen försvarsvän samma svar - att även om FRA-Lagen innebar signalspaning - vilket den inte gör, så skulle det försvar vi hade inte kunna agera på de kriser som den skulle kunna upptäcka. Faktum är att jag skulle nog vilja se FRA-Lagen som ett troligt motiv för någon att angripa oss. Vi kränker andra länders medborgares privatliv.

Och det var därför jag stod på Mynttorget den 16 September viftandes en Piratflagga och hållandes ett improviserat tal. Det var därför Hoppets Demonstration stod på Sergels Torg. Det var därför över tretusen personer i hela landet tog ledigt, gick ut på gatorna och höll knytnäven högt för att aldrig mer ta ner den tills FRA-Lagen var borta.

Oavsett om jag leder en Fransk Flottgrupp i ett spel eller en parad med Piratpartister in på Sergels Torg så ger jag inte upp. Och det kommer inte mina vänner att göra. Alla de frihetskämpar som skanderade på alla platser i landet kommer inte ge sig förrens alla frihetskränkande lagar rivs upp.

Och därför samlades vi den 16 September för att göra någonting som är etsat i sten i Grundlagen. Vi kom för att utöva vår rätt att demonstrera. En demonstration är aldrig illegal (oavsett vad idioterna på Aftonbladet skriver). Rätten att demonstrera kräver inget tillstånd. Den kräver bara att man inte stör trafiken eller utgör en fara för tredje man. Det visste vi när vi stod på slottsbacken den 16 September. Det visste polisen. Det visste Reinfelt som sin titel till trots inte får oss tysta.


(Foto: Christian Engström)

16 September. Det är en dag som många sett fram emot under en lång tid. Ända sedan vi stod utanför Riksdagen strax innan Riksdagsledamöterna tog sitt sommarlov har det pratats om att vi ska visa att vi inte glömmer ett sådant svek som skedde när FRA-Lagen röstades igenom.

Därför gick jag då till Mynttorget för att se om någon politiker vågade se mig i ögonen, om de vågade stå för detta gigantiska klavertramp - och för att se om de vågade be om ursäkt vilket jag även uppmanade dem i ett improviserat tal på platsen.

Ingen politiker kom någonsin fram till en aktivist och bad om ursäkt.


(Foto: Christian Engström)

Vi gick mot Storkyrkan där polisen var till stor hjälp och nytta genom att fixa en bra plats åt oss på Slottsbacken. De hjälpte oss även mycket när vi skulle vandra därifrån till Sergels Torg och vi fick ett de-facto Demonstrationstillstånd över Drottninggatan, något som i normala fall aldrig beviljas.
Vi anlände med Jolly Roger i täten och under jubel från Hoppets Demonstration - en ankomst som enligt vissa jämfördes med när Rohans Riddare anländer i Sagan om ringen. Andra nöjde sig med den enkla kommentaren "Jävlar vad mycket folk".


(Foto: Okänd. Vill du ha cred, hör av dig så fixar jag in namn och länk)

Väl på plats blev det tal av bl a Amanda Brihed, Rick Falkvinge, Christian Engström med flera men jag tröttnade efter en dag av skrikande och gångande med stor flagga. Jag gick hem och till den korvkoisk där jag mötte gubben som jag skrev om tidigare.

Det var en bra dag, och det verkar som det kommer fler sådana. Sveriges folk kommer inte stå still när vår frihet tas bort. Vi har redan börjat de fyra lådornas väg. Ballot box är vårt hopp.
Rösta bort de som vill rösta bort er Frihet!

En röst är aldrig bortkastad. Det är den del av vad du tror på. Jag kommer rösta på Piratpartiet. Jag har ingen tillförlit att andra personer kommer rösta ner de här lagarna än de som jag vet stod brevid mig och frös, delandes ut flygblad som enbart informerade om lagen eller demonstrerade på olika platser i landet. Det var LUF och Ung Vänster som var våra vänner mot FRA för två år sedan - och de är de fortfarande. De står med oss längst fram på barrikaderna och för det ska de ha tack.

Tack för ert stöd ni som kom. Tack ni som ville komma men inte kunde. Tack ni alla som kämpat för att Sverige ska fortsätta vara ett land där man kan stå för demokratin.

tisdag 16 september 2008

Demonstrationsförberedelser

Sitter här och äter frukost medans jag förbereder mig för dagens aktion mot FRA. Det är äntligen dags att visa Riksdagsmännen, att se dem i ögonen för deras handlingar och få dem att känna att det ska ta sitt ansvar för vad de gjort.

Detta kan man inte göra två kilometer därifrån.

Därför kommer jag att befinna mig på Mynttorget kl 10.30 med en Jolly Roger i handen för att påminna Riksdagsledamöterna i det här landet vad de har tagit från oss. Och vad vi ska ta tillbaka.

Andra som bloggat om dagens demonstrationer: Amanda Brihed, Opassande, Rickard Falkvinge, Anna Troberg, Oscar Swartz

onsdag 10 september 2008

"Conn, Six. We play in five..."

"Chavez here, I just dropped two." The excitement of the moment masked the shame of how easy it had been. This was pure murder.

Femtio gånger. Säkerligen fler. Det är så många gånger jag har spelat om uppdrag i Rainbow Six, Raven Shield. Nu när jag tänker på det är det med all säkerhet fler. Bara flygplatsuppdraget tar mig tre-fyra försök - trots att jag numera kan kartan och taktiken utantill. Och fuskar gör jag ibland. Kan misslyckats trots den inskrivna "Godteam" koden.

Varför jag misslyckas är olika. Ibland har jag glömt att utrusta en lagmedlems MP-5 med ljuddämpare eller så har en av krypskyttarna kommer för nära fönstret där ena gisslan hålls fången. I andra så tittar en terrorist ut vid fel tillfälle.

Att höra "Alpha, Go" och sedan se sin plan för storming av ett enda rum utföras av åtta personer - som kämpar mot två, max tre - och ändå kan något gå galet. Det pinsammaste hittils var efter en perfekt operation då jag dessvärre valde fel granat. Istället för en chockgranat blev det en splittergranat. Jag, gisslan och fyra ur teamet döda.

De tidigare spelen var om möjligt värre. Där kan vi tala om uppdrag som fick mitt att slita mitt hår. Men jag erkänner, jag är ett stort Rainbox Six fan och kommer så förbli.

Det är därför det är så jävla sorgligt att Rainbow Six Vegas ens skapades.

Ingen planering. Inga skadade lagmedlemmar. Oändligt med orealism. Oändligt med brott mot vad som var kärnan i de tidigare spelen. Jag vet att jag spelade Lockdown men där hade man i alla fall deras många referenser till boken att luta sig på. Detta existerar inte i Rainbow Six Vegas.

I de ursprungliga Rainbow Six spelen kunde du ha tolv man och oftast behövde du dem alla.
Raven Shield sänkte antalet soldater i fält något, men kompenserade detta på annat sätt. Det är i alla fall fortfarande det Rainbow Six spel jag tycker bäst om.

Lockdown började den saboterande trenden, men flöt ändå på rätt bra. Det fanns ett planeringsstadium där du kunde välja dina lagkamraters vapen, och speltekniskt så var det inget fel på det, trots att du bara hade tre man med dig. Visserligen var det högst orealistiskt att du hade oändligt med ammunition till din pistol men det kan jag förbise ifrån. Dina lagkamraters vapen påverkade ofta hur uppdraget fortlöpte och det gällde väldigt ofta även ditt eget ! Du kunde bara ha ett vapen med dig + sidovapen och ammunitionen kunde mycket väl börja tryta halvvägs in i uppdraget - speciellt om ditt mål var Escape and Evade.

Vegas däremot börjar friskt med att introducera din karaktär ståendes med en MG36 och en MP5 med skjutkolv i handen + pistol i bältet. Förutom det oerhört otympliga i detta (Jag har skala 1/1 Airsoftkopior av G36 och Mp5 hemma - Ja, jag provade) så är det inte troligt att elitsoldater skulle tynga ner sig med att bära en automatkarbin och en K-Pist, speciellt när omständigheterna inte ens krävde det. De förra spelen höll sig utmärkt till regeln om ett huvudvapen och ett sidovapen och det dög utmärkt. Så hur är det med ammunitionen till dina två stora vapen? För det första vill jag ha deras väst. Den verkar kunna ta en hel del magasin med kapacitet för 7.62 ammunition. För det andra så går det att hitta lite här och var, om än inte på de fiender du skjutit.

Planering saknas. Du möter horder av fiender som i alla tidigare spel förutom Lockdown skulle ge dig en snabb och högst våldsam död av dig och gisslan och den här gången har du inte ens referenser till den underbara boken att trösta dig med. Jag skakar bara på huvudet. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Vad gick fel? Vad hände med min underbara spelserie? Varför var de tvugna att förstöra den?

Nu ska Rainbow Six Vegas bort från min hårddisk. Sedan ska jag fortsätta spela Raven Shield som ingenting har hänt. Dessvärre verkar resten av världen inte riktigt hålla med mig.

Rainbow Six Vegas hyllas som den bästa taktiska shooter på flera år. Har spelvärlden redan glömt bort Raven Shield, Athena Sword, Urban Ops och Rouge Spear?

Det verkar inte bättre än så. God natt.

måndag 8 september 2008

Vad händer om du låter den rätta komma in?

"Jag är inte en man i ett lakan, jag är ett spöke. Buu! Bli rädd!"
"Men jag är inte rädd!"

Vad händer om du låter den rätta komma in?

Det är frågan som ställs i romanen med namnet "Låt den rätta komma in". Och vad händer om det inte är den rätta? Boken är något så intressant som en vampyrnovell som utspelar sig där jag bor. Och jag menar inte bara samma stad. Varje gång jag går ut för att handla två liter Coca Cola eller en påse chips så passerar jag gården där Oscar möter Eli.

När jag är ute på min promenadrunda med Jenny så passerar jag den första mordplatsen. När jag handlar dagens mat så går jag förbi hyllorna där den ständigt rädde Oscar proppar byxorna fyllda med snattat godis och jag har själv spenderat oändlig tid i de källarförråd där novellen får sin upplösning. Likaså vet jag hur Blackeberg ser ut på natten - och på dagen. Det finns få platser jag inte varit på.

Boken handlar om en mobbad pojke, Oscar som en dag ute på gården möter en högst annorlunda flicka vid namn Eli. Efter att tag upptäcker han att hon måste bjudas in för att komma in i ett rum, att hon inte syns i speglar och att hon bara är ute på natten. Samtidigt sker flera bestialiska mord i området, mord där offret tömts på blod när de fortfarande varit vid liv.

Det är många personer du följer i boken. Alltifrån Håkans sjuka tankar till Oscars drömmar och tankegången hos en man som sett det omöjliga och inte vågar berätta för någon till den desperation hos den som blivit smittad. Ty smittade komnmer folk bli. Du följer inte bara personernas handlingar, utan även deras tankar och hur man egentligen tänker som vampyr eller offer för en i ett modernt samhälle. Samtidigt gör media i boken stora rubriker om morden och även den tolkningen är i mina ögon klockren.

Romanen förhöjs även i och med att författaren använt knepet att skriva citat i början av varje kapitel, någonting som jag personligen själv skulle använda om jag skrev en roman, och som jag personligen är lite svag för. Att låta citaten säga någonting om kapitlet är ett bra trick och det är inte en tillfällighet att jag ibland använder det själv på min blogg.

Snart kommer också en filmatisering och jag kan bara hoppas att den är lika bra som boken. Jag vet inte om jag tycker boken är extra bra för att jag känner igen mig, men jag gillade den och blev en av de få böcker som jag sträckläste och lade undan allting annat för.

Så nästa gång det ringer på dörren, ska du låta den rätta komma in? Eller undertecknar du din egen dödsdom?

torsdag 4 september 2008

Harry Potter och Dödsrelikerna.

Förutom att vara titeln på en ytterst våldsam bok så är numera Harry Potter och Dödsrelikerna en titel på mitt senaste inlägg som den här gången kommer handla om hur vissa mindre begåvade reliker nära döden tänker. Enda problemet med dem kan tyckas att de inte är döda ännu, ty så länge de lever så når de ungefär lika många personer som boken med samma namn gjorde.

Dock så hade jag tänkt att innan jag förklarar problemet så kan vi summera "Bodycounten" för Harry Potter böckerna - som faktiskt är rätt stor - i alla fall senare i serien.

Bok nr 1 - 3 håller sig någorlunda på mattan med fyra döda som nämns på det sättet de ska i en barnbok, nämnligen Off-Screen. Bok nr 4 blir lite mörkare med detaljerad beskrivning av flera dödsfall, samt även tortyr av flera inblandade.

Bok nr 5 har mindre döda men innehåller även den tortyr. Det är dock den andra mest kritiserade av Harry Potter böckerna.

Bok nr 6 - Här börjar vi få upp farten. Vi får höra hur folk dör till höger och vänster på diverse mer ohyggliga sätt samt överlagt mord och avslutar med ett fältslag. Detta är den mest kritiserade av böckerna.

Bok nr 7 har samma namn som detta blogginlägg och innehåller detaljerad tortyr, lemlästelse, folk som dör, barnsoldater och drygt fyrtio namngivna döda, varav flera varit minor characters från början.

Så varför är då bok nr 6 - Harry Potter och Halvblodsprinsen den mest kritiserade? Varför är Harry Potter och Fenixordern kritiserad när den sista boken är en orgie i blod och död?

Hångel.

Ni läste helt rätt. Jag skojar inte, men för säkerhets skull säger jag det igen.

Hångel.

Det blir lite fånigt när en bok som slutar i ett våldsamt krig kritiseras för att personerna i den hånglar - och visst, J.K hintade väl lite om att mer skulle ha skett mellan Harry och Ginny i sexan men det behöver man onödigt snuskig fantasi för. Och det är inte första gången heller.

Man behöver inte ens ta exemplet med Harry Potter.

Det räcker med att titta på Teletubbies där kristen höger gick ut och förklarade att barn kunde bli homosexuella - för att skådespelaren som bar en stor dräkt - var homosexuell.
Vad i helvete gick fel här?

Faktum är att om vi tittar på bibeln så har den lite värre scener i sig. Vi kan ta som primärt exempel Lot som gjorde sina döttrar gravida, Onans bravader är redan väl kända samt Judah som försökte ha sex med sin styvdotter i tron att hon var prosituerad.

Så "whats all the fuss about?". Varför tål kristna inte lite skön sex emellanåt, varken om det är de själva som är inblandade eller om det finns i litteratur?

Som de själva brukar säga - Det står i Bibeln, alltså är det rätt.

tisdag 2 september 2008

Höstkvällstankar

"Kick start, figther launch, throttle set to full, Speed King, race to win, afterburnings roaring, Ghost Flight, a counterstrike, takes them by suprise..."

Det är orden som ut i den kalla höstnatten strömmar ut ur mitt fönster och sin vana trogen lär väl detta reta gallfeber på Grannen som verkar tro att han äger luften utanför mitt sovrumsfönster. Då och då signalspanar han efter min musik genom att använda den för honom långsamma och avancerade metoden att öppna fönstret för att se om Powermetal, Nordman, Filmmusik eller avlägsna ljuddämpade skott i Raven Shield når hans lilla Bo.

Upptäcks jag kommer han likt en MiG-15 iförd morgonrock svepa sig in mot min högst ogenomträngliga ytterdörr och kommer medelst finger tryckandes anfalla min ringklocka. Hyresvärden har redan kontrollererat och konstaterat att min musik inte kan störa honom - såvida inte hans fönster är öppet. Nästa gång han ringer på dörren kommer jag ringa polisen.

Mitt tidigare problem har också löst sig - på ett lite oväntat men ändå bra sätt. Det var ändå en mycket intressant tankeövning och svaren jag fick på den var mycket intressanta.

Mitt fotoalbum på FlickR
har också uppdaterats sedan jag senast bloggade om det och jag rekommenderar personligen den här, den här och den här bilden. Den senaste bilden pryder för övrigt mitt nya kontokort.

Till slut vill jag säga att den här bloggen läggs ner med omedelbar verkan. Den kommer ersättas med en fortlöpande uppdaterad webbsida som kommenterar på privatliv, piratliv och politikliv.
Ingen större ändring med andra ord.

FRA och ekorren

Idag fick mina katter en ny rumsgäst på sitt favoritslöställe, vilket råkar vara mina föräldrars rum. Det vätter ut mot en skogsdunge och via ett nära träd hade en Ekorre råkat hoppa in i rummet. Mina katter blev inte alltför nöjda med att en panikslagen gnagare störde deras eftermiddagslur och började genast ta en titt på vad Ekorren var för typ. Som tur var de rätt högljudda i sina försök att få ut Ekorren vilket gjorde att jag undrade vad som stod på och kom och tittade. Det blev sedan en rätt enkel sak att öppna det större fönstret och sedan kunde Ekorren sitta i sin gran igen.

Och så är det även med en demokrati.

Ekorren i min historia kan lätt ersättas med de lagförslag som inskränker på min personliga integritet. Min lägenhet är en Demokrati. Mina katter är bloggare. De ligger i sin slumber och kliar sig på magen, gör ett och annat här och där - men när något är fel ser de till att någon får veta om det, nämnligen de som kan slänga ut det som inte ska vara där - må vara att det kom dit av en olyckshändelse och kanske rentav okunskap.

I mitt rum fanns det dock inte någon som hindrade mig från att slänga ut ekorren, och hävda dess rätt att bo och försvara i en plats där den enligt naturlagarna inte hör hemma. Det är därför Ekkorn satt i granen och inte i min vardagsrumssoffa.

måndag 1 september 2008

Jag på SvT2

Verkar som jag lyckades med att inte bara hamna i bild utan även få min fråga till Mats Nordkvist på FRA i TV-rutan!

fredag 29 augusti 2008

Centerpartiets FRA-Hearing

Idag var jag och besökte Centerpartiets FRA-Hearing på Östermalm. Det var en intressant tillställning där gamla kontakter dök upp och nya knöts. Det var också segt emellanåt men detta kompenserades gott och väl av de intressanta frågorna och de duktiga i panelen.

Det blev också intressanta samtal med Alice Åström från Vänsterpartiet och Göran Thingwall som jag argumenterat med tidigare (Utanför Riksdagen och i Vaxholm) och som hade kommit lagom till teknikdebatten. Det blev också kortare samtal med Clarence Crafoord från Centrum för Rättvisa (som hjälpte mig förstå den Tyska lagstiftningen bättre) och givande samtal med Christian Engström och Tommy F.



Under debatten upprepades vid flera tillfällen att FRA redan spanade i Kabel (vilket även kommer visas under debatten då den sänds på TV), och mot slutet fick även den Piratlila delegationen iväg lite frågor, då främst riktade till FRAs modige representant Mats Nordqvist som får sägas vara en av de få som faktiskt var förespråkare på plats.

Det var väldigt mycket bra som blev sagt, och väldigt bra frågor även om vissa tog sig friheten att bryta mot ettiketten under Publikens frågestund. Själv frågade jag vilka kriterier som användes vid utbyte av underrättelsematerial men är inte helt nöjd med svaret. Jag har full förståelse om det beror på situationen men det är inte vad hans svar handlade om. I övrigt gjorde Mats Nordkvist en rätt fin show, men lyckades inte riktigt motivera verksamheten. Dock var han bara inkallad som Tekniskt kunnig och kunde antagligen inte ge några tydligare detaljer om de övriga förhållandena för FRA. Han gjorde dock inte någon hemlighet av att de byteshandlar information, men försökte få det att låta ensidigt.



I övrigt kan jag nämna att det var väldigt gott Kaffe på platsen, någonting som är viktigt om du förväntas sitta på en någorlunda bekväm stol i sex timmar och att jag måste skaffa en sådan dator som CE har skaffat sig. Liten, bekväm och verkar som gjord för den typen av möten.

Jag är inte skapt för att skriva med en penna.

söndag 24 augusti 2008

Har jag växt upp eller ljugit?

Just nu sitter jag med fönstret öppet och Sabatons eminent braiga låt "Cliffs of Gallipoli" spelas ur mina högtalare. Egentligen kan låten ersättas med Wolfpack, Back in Control, Shadows, Hail to the King, Panzerkamphf eller Price of a Mile - alla är på min spelningslista och kommer spelas förr eller senare.

Vad de betyder är en annan sak.

Mitt beteende nu betyder en av två saker. Båda har med känslor att göra. Det är endera att jag är glad - eller att jag är ledsen. Jag vet fan inte ens vilket, men jag gissar på det senare. Samtidigt är jag förvånad. Förvånad över mitt eget agerande.

Jag blev dumpad. Inte på det vanliga sättet. Det är svårt att förklara utan att peka namn, vilket jag helst inte gör, men... ändå. Det handlar helt enkelt om en dejt som slutat med att vi båda kommit överenns att vi inte fortsätter på den köttsliga lustens stil.

Antingen brydde jag mig inte, eller sitter jag och ljuger för mig själv - och för henne?

Jag sade att jag inte brydde mig i alla fall. Det stämmer tillräckligt väl. Jag hade inte den vanliga sugande isande känslan jag hade i sådana lägen. Jag var dock inte helt likgiltig. Jag var framför allt inte kär i henne, men jag känner mig ändå nere. Eller gör jag det? Jag ler, fylld med Energi och sjunger med mina absoluta favoritlåtar.

Är det verkligen en lögn? Glädjen jag känner verkar äkta.

Låtlistan har nu gått över till S.P.O.C.Ks "E.T Phone Home" och jag har fortfarande inget svar. Jag sjunger fortfarande, och jag har fortfarande inget svar.
Jag skriver fortfarande, men ack. Inget svar.

lördag 23 augusti 2008

Chanser och Procent

Jag vet inte riktigt hur andra tänker när de tar en chans, men för mig är det oftast en liten kalkylering baserad på vad jag vet. Det är oftast i tiotal procent och desto mer riskfylld chansning, desto mindre chans att den lyckas. Ibland blir jag cynisk och tänker att chansen alltid är 50%, men det blir tråkigt att tänka så i längden. Lika odds är till för de som tycker livet ska vara rättvist.

Personligen tycker jag livet blir det man gör det till, och kan man då inte chansa på långoddsen så borde man i alla fall göra det ibland, vilket var min situation igår. Då tänkte jag inte ens över det hela men såhär i efterhand är det lätt att konstatera att vinsten var värd risken och skulle det inte fungerat så hade det för mig personligen inte spelat mycket roll.

Det är också så det fungerar i valtider.

En röst läggs. Den räknas. Och blir till en i högen på ett parti. Du har sagt vad du vill rösta på. Och det är därför jag blir så sur när jag hör folk säga att de sympatiserar med ett parti, vill rösta på dem - men att detta skulle vara att kasta bort sin röst!

En röst går inte att kasta bort. Det är din demokratiska rättighet, och vad du lägger den på är en del av vad du är. Allas rösträtt är lika. De sju partierna som vi har nu kommer inte stanna där förevigt, även om det kanske ser ut så. Varför det är så skulle jag nog kunna citera Tom Clancy för.

"Du har inte lärt sig spelet, Jack. Av hela befolkningen skulle 80% rösta lika, oavsett om kanidaterna var George Washington eller Mao. Resten av befolkningen tänker när de röstar. Det är dem du måste övertyga."
(Fritt översatt ur Executive Orders)

Förändring är en del av ett samhälle. Detta gäller även dess riksdagspartier. Men det är inte Riksdagspartierna som ådstakommer förändringen. Det är du. Och oavsett var alla andra nio miljoner rösterna hamnar någonstans, vad vill du säga att du röstade på?

Det du trodde på, eller för att kunna säga "Haha, min sida vann"?

torsdag 21 augusti 2008

Ödet spelar spratt....

...ibland.

Jag kunde fan inte sagt det bättre själv. Funderade att skriva någonting om det men nu hittar jag någon som redan författat orden åt mig.

Såhär 00.42 på natten så kommer svaret automatiskt.

Tack.

lördag 16 augusti 2008

När Svensken förlorar är det fusk....

Den Barnslige Brottaren kan bli av med sitt brons idag. Ja tack, gärna för mig. Jag skiter fullkomligt i hur korrumperad sporten är, om Domaren gjort fel så ska du inte skita i att tacka din motpart för matchen, och du ska heller inte kasta en jävla OS Medalj i golvet bara för att du kanske hade kunnat fått silver eller guld.

Väx upp för fan, eller hindrade hormonbehandlingar dig från att göra det?

Uppträd som en människa och inte som den apa du ser ut att vara när du brottas.

Nord mot Syd

Igår var jag och var barnslig igen - nämnligen på Vattenkriget Nord mot Syd på Gärdet. Efter att ungefär 1000 Nord:are samlats (Polisens siffror är helt åt helvete imho. Vi var många. Syd var fler) så påbörjades battaljen. Jag följde med artelleritroppen och blev därmed angripen av nästan hela röds huvudstyrka och blev rejält blöt på kuppen. Var ändå rätt kul.

lördag 9 augusti 2008

Jonathan på SvDs förstasida...

Jadå, Piratlila syns faktist på bilden!

Inte dåligt alls.

Statsministern i Vaxholm

Idag talade Stadsminister Fredrik R i Vaxholm inför en dithyrd massa av Ja-sägare. Att den var inhyrd märktes tydligt då bland gästerna fanns MUF med tröjor, flera moderata tjänstemän (Anders Borg bl a) och diverse personer som var duktiga på att nicka instämmande så fort Stadsministern sade ett ord. Bland massan fanns även några duktiga Pirater (Tommy och Christian E bl a) samt vettiga människor ifrån Frihetsfronten som visade sig fint sällskap i väntan på Stadsministern.


(Ursäkta kvaliten men jag hade solen nästan rakt i kameralinsen)

Där höll han ett tal där bland annat den här delen ingick. Behöver jag ens såga det här?
Det sågar mer eller mindre sig själv.

Vad han egentligen gör är att säga att FRA behöver spana inrikes för att Georgien har problem med rebeller i en del av landet som en gång var en del av dem? Han anser att situationen 500 mil är därför FRA behöver spana på inrikes kabel? Jovisst går - eller snarare gick - Rysk Internettrafik via Sverige, men enkel kryptering är allt som krävs för att det ska stoppas.

Och han tänker inte kompromissa om Sveriges säkerhet heller. Om man söker på Fredrik Reinfeldt + Kompromissa så verkar det som att han inte kompromissar om någonting. Dessvärre, Äkta Moderater. Han gjorde det inte. Och det verkar inte som han kommer göra det.

Kampen mot FRA går vidare.

Danmark rädd för sin befolknings röst

Debatten om Lissabonfördraget fortsätter, den här gången i Danmark där man verkar vara högst ovillig att lyssna på sin befolkning. Irland vill fortsätta folkomrösta tills folket röstar "rätt", Sverige accepterar den utan att fråga, EU _kritiserar_ Irland för att ha sagt nej, och nu vill Danmark skjuta upp den planerade röstningen?

Det här börjar likna mindre och mindre en demokrati. Låt medlemsstaterna välja själva för fan och lägg er inte i deras inbördes angelägenheter!

söndag 3 augusti 2008

Pride - Dag 5

Sista dagen på Pride var en lugn sådan vilket var högst välkommet och det blev mest intressanta debatter, bl a med Christian Engström, en Folkpartist och dennes hund samt en fråga angående BDSM som Sjukdom hos BDSM tältet som besvarades till allmän belåtenhet samt ett dagsrekord!





Det blev en lugn och fin avslutning på Pride för min del och jag återkommer gärna nästa år och jag avslutar detta inlägg - precis som det förra - med en bild på en av Pride Parks många hundar.