torsdag 23 oktober 2008

Polisen och Pontén

När jag var yngre hade jag en stor respekt för polisen. Det har jag givetvis fortfarande, men den var större då. Idag respekterar jag dem för vad de gör, för vad de representerar - och för att de fortfarande är killarna i de vita hattarna. De följer regler. Deras befogenheter ges inte bort lättvindigt utan för att ens få ha brickan så måste de gå en LÅNG utbildning.

Det här vill den nya lagen IPRED göra slut på.


Pirater. Jag. Mina kompisar. Vi ska bestraffas för att vi tar åt oss ny teknik. Därför ska vi förföljas av en polis, domstol och bödel som inte tjänar någonting annat än sin egen inkomst bara för att de inte följer med i tekniken. Hur fan tänker dem?

Om någon nära mig blir mördad är det självklart att jag inte får bestämma straffet. I min sorg är det mycket troligt att jag överreagerar och går ut ur vad som är rimligt. Skulle någon nära mig bli mördad skulle jag antagligen helst vilja se att personen blev avrättad. Hämnd är en logisk och högst mänsklig reaktion på en sådan händelse.

Och det är hämnd som också kommer ligga bakom IPRED. Vi vågar utmana dem, vi vågar försöka hitta nya vägar för kultur att spridas, vi vågar kämpa för att förnya samhället.
Detta ska vi bestraffas för. Det är inte lämpligt att en familjemedlem till en mördad ska få bestämma straffet för mördaren. Och likaså är det inte lämpligt för stora bolag att få befogenheter att jaga efter oss som vill förändra samhället till det bättre.

Den här Piratjagarlagen är ingenting annat än en hämndlag. Det är inte ens Öga för Öga. Det är en blodsdroppe för båda dina ben och en arm.

Det värsta är att lagen stressas fram. Den skyndas så att vi inte ska kunna reagera innan det är försent. Den stressas fram så att vi ska kunna återigen få höra att "Nu är den igenom och ingenting kan ändras". Lagar kan ändras. De måste ändras för att samhället ska gå framåt. Men den här lagen får inte gå igenom. Om den går igenom så kommer medborgare jagas, bötfällas och dömas för att de delar med sig att fri kultur. Och de kommer göras så utan bevis. Inget demokratiskt land kan acceptera någonting sådant.

tisdag 21 oktober 2008

Frågan - men vågar du ge dig svaret?

"Hur bra nazist skulle du vara?"

Konstig fråga, eller hur? Men ställ den till dig själv. Försök vara ärlig med dig själv. Det är få som kan det. Intressant nog så blir svaret från de flesta "För fan, jag skulle fly landet/gå med i Motståndsrörelsen". Det svaret kommer från människor som inte ser det farliga i vart det här landet är på väg.

Frågan är inte på något sätt en kuggfråga, eller lurig på annat sätt. Den handlar om att du ska sätta dig in i hur situationen var i Tyskland 1930 respektive 1936. 1936 var den på de flesta sätt bättre för större delen av befolkningen. Hitler blev utnämnd till Årets Statsman av New York Times för sitt arbete. Sedan var det ju då Judarna. Homosexuella. Kommunister. En minoritet. Ingen brydde sig nämnvärt hur det gick för dem. Det angick inte dem. Det var något de inte såg. Kanske rentav inte ens brydde sig. De hade nya bekväma liv och en politiker de flesta litade på.

Sverige befinner sig just nu i en osäker period för landet
. Extremhögern och Extremvänstern är på march igen. Lagar antas som misstänkliggör befolkningen. Vi ska spåras, vi ska övervakas, vi ska under alla dygnets timmar skyddas från vad vi kan tänkas göra.

Jag växte inte upp med Baider Meinhoof och deras Rödaarméfaktion. Jag växte inte upp på den tid då Flygplanskapningar var vanligare än Bacon och Egg på en engelsk frukost. På Bulltofta, en liten skitflygplats landade ett flygplan 1972. Svenska passagerare hotades till livet.

Det skreks inget om övervakning. Vi var ju "The Good Guys". Övervakning av folket lämnade vi åt Sovjetunionen. Det skreks inget om hårdare tag. Vi var en Demokrati. Vi skulle lita på folket.

Lennart Geijer, gav efter för kaparnas krav
, och ingen skadades. Dårskap, givetvis då en lyckad terroraktion bara uppmuntrar till fler. Vi hade tur som inte blev primärmål fler gånger.

Det här var 40 år sedan. Då skedde den senaste Terroristaktionen i Svea Rike.

Jag vet inte vem som sade det här citatet, men det var på en Amerikansk Debatt från Senaten som jag såg ett Youtubeklipp på. Jag får ursäkta eventuella felaktigheter då det tas från minnet:

"China thanks Mao for 9/11. Now they can restrict liberties in the name of Terrorism. Syria thanks Allah for 9/11. Now they can restrict liberties in the name of Terrrorism. Russia thanks the God so few of them belive in for 9/11. In the name of Terrorism, they can justify the antrocities they bring upon their people".

Jag återgår till frågan. Hur bra nazist skulle du vara? Kanske är du redan en. Bara i ett annat land, i en annan tid, fast i en tro att allting kan offras så länge du inte ser det, så länge du inte drabbas och så länge som du inte förlorar det bekväma monotona liv du lever.

onsdag 15 oktober 2008

Chavez smiled, turned around, but did not follow her with his eyes, like boys in his age usually did when they saw a good-looking young woman. "Damn" John Clark tought, "This is getting serious."

lördag 11 oktober 2008

The Sound of her voice

"There is an old saying. Fortune favours the bold. I suppose we are to find out."
Cpt Benjamin Sisko, USS Defiant

Hitta PMR. Check. Packa ner stridsselen. Check. Se till att det inte ligger någon kula i loppet på G36:an. Check. Allt ner i en stor väska som ställs vid dörrn. Check.

Jag håller på att förbereda mig inför dagens Airsoftspel på Klacken och kan fortfarande med ett leende tänka på igår ikväll. Vi pratade på Skype, vilket i och för sig inte är ovanligt men vi brukar inte prata så länge. Vanligtvis så pratar vi i kanske tio minuter innan det blir tyst för länge. Vi hittade ett sätt att motverka det på.

Vi diskuterade förutom saker som är tillräckligt personliga för att inte reciteras politik. Hon mest på vilket sätt jag var politiskt aktiv. Det var inte kul att säga att Privata organisationer får polisbefogenheter, att staten vill övervaka alla ("They just want to legalize something they done for a long time, John") och att vår regering (liksom deras enligt henne) är dum i huvudet.

Representativ Demokrati ska inte betyda att en massa människor ska komma med en massa lögner för att bli tilldelade makt. Representativ Demokrati betyder att partier kommer med förslag och folket röstar på det förslag som de tycker bäst om. Så självklart får de partier som redan sitter i riksdagen miljonbudgetar av skattebetalarnas pengar för att driva sin propaganda. De som inte sitter i Riksdagen får ingen. Även fast jag kan se varför så anser jag också att det blir lite fånigt att ett parti behöver hela 3.5% av folkets stöd för att kunna få statligt bidrag för att vara ett parti. Representativ Demokrati betyder också att partipiskan både är bra och dålig. Ett parti kan inte ha en person som röstar fritt hela tiden. Men det kan inte heller ha en viljelös drönare som inte kan agera själv. När folket ropar ska riksdagsledamöterna agera - efter deras vilja). Det är det som de får en kungalön per månad för att göra.

När de flesta röstade på Alliansen tror jag att det var för att många var trötta på den sittande regeringen och dess åldrande myglande Person på påfågelstron med Bodströmssamhället i backfickan. Nu är Bodström helt plötsligt på vår sida. De lagförslag han hjälpte plocka fram kritiserar han. "Bodström och Falkvinge kritiska till nya förslaget" var en rubrik som fick veteraner från 2006 års valrörelse att skrocka glatt. Jag tycker personligen att Bodström förbrukat mitt förtroende i den här frågan. Han är kritisk av andra anledningar än att han gillar frihet. Hörrö Tomas. En Grillad med Pucko, tack.

fredag 10 oktober 2008

The Price of a Mile

There are no unlockable doors, There are no unwinable wars, There are no unrightable wrongs
Or unsignable songs. There are no impossible dreams, nor invisiable seams...

Vissa saker i livet blir knepiga, oavsett hur du vänder på dem. De förblir en naggande känsla i ditt huvud, oavsett hur många eller få som du frågar om råd och det är där dagens ämne ligger. Jag har inte bloggat så mycket om det förut, då berörda parter kan tänkas läsa det. Nu åligger inte den risken. Den förra "händelsen" handlade inte om kärlek, utan snarare om ett förhållande som enbart baserades på sex. KK om man vill förenkla det. Ett sådant förhållande passar inte mig i grunden upptäckte jag, och för mig har de en tendens att inte fungera - av den anledningen. Sex för mig bör nog antingen vara Zipless eller med en flickvän.

Så vem är det nu det här inlägget handlar om? Hon heter Priska, är söt, trevlig, har humor och likartade intressen. Det finns egentligen bara ett fel i ekvationen. Jag har aldrig träffat henne och ändå känner jag mig lite smått förälskad i henne.

Det finns två generella tolkningar som jag har fått höra på det här. Det första är att jag är ett sjukt freak som borde låsas in någonstans då jag tydligen blivit förhäxad av någon jag mött på nätet. Den andra är att jag tydligen upptäckt exakt vad kärlek är och bara sett och hört insidan av Priska med ett gäng JPEG bilder som enda ledtråd till hennes utseenede.

Frågar du mig vad jag tycker om båda ovanstående förklaringar så är svaret PK - och att jag känner lite av båda förklaringarna.

Hon vet inte om mina känslor, jag vet inte hur hon känner och frågan är om jag kommer få något svar på det tills jag de facto möter henne - om ens då.

Så vad blir priset för de mil jag då kommer färdas för att möta henne? Det är i alla fall en reel fråga som någon gång kommer få ett reelt svar.