onsdag 31 december 2008

"The sins of the righteous..."

Det är nu femtio minuter till FRA-Lagen som ska skydda landet träder i kraft. Det är femtio minuter till allt jag gör kommer avlyssnas. Det är femtio minuter till lagen som ska misstänkliggöra hela Sveriges befolkning träder i kraft.

Jag tänkte att vi kunde fira det med en sång från Ringaren i Notre Dam. Disney är experter på de som de gör och Frollo är en av deras bästa skurkar som de gjort. Och han ser sig inte som en skurk. Han ser sig som utsänd av gud. Utsänd för att göra rätt.

På det sättet ser sig också antagligen FRA och de som förespråkar den lagen. Men de gör det utan tanke på priset. Det är tack vare dem som Sverige inte längre kan kalla sig ett demokratiskt land som värnar om sitt folk.

2009 blir ett nytt år, ett bra år. Det är det året vi skickar Christian Engström och en massa andra pirater rakt ner till Bryssel och visar att hjältarna inte bara är puckelryggade ringare - utan finns mitt ibland oss.

måndag 29 december 2008

Partipiskan och Personligt Ansvar

"Jävla dubbelmoral" är vad jag får höra när jag i egenskap av Piratpartist förklarar att vi i partiet förklarar att vi kommer ha en stenhård Partipiska. "Ni kritiserar ju att de stora partierna har en."

Vet ni vad? Det kanske ser ut som dubbelmoral, men det är det inte. Vi kritiserar inte att man bedriver en partipiska, vad vi kritiserar är att personer som är framröstade för att försvara våra rättigheter och skydda oss från ont (yea right) går emot sina egna vallöften och sunda förnuft för att någon i partitoppen som är bästis med FRA och Skivbranchen vill göra sina kompisar en gentjänst. De röstar utan att tänka, de röstar för de blivit tillsagda att rösta så och det är mycket farligt. Deras roll är att se till att folkets röst blir hörd för de som styr i Riksdagen och detta personer sitter just nu och får betalt för att bli tillsagda hur de ska rösta.

Låter som ett bra jobb. Jag vill ha det.

Skulle jag komma in i Riksdagen skulle jag rösta precis som jag lovat väljarna. Jag är försvarsvän, men skulle jag vara tvungen att lägga ner försvaret för att vi ska slippa IPRED 1 & 2 är det en avvägning för mig som är lätt att göra. De som röstat på mig förväntar sig att jag ska agera som de vill. Det är ingen skillnad mot det och när en boss på en golfbana förväntar sig att jag ska kratta ett gäng bunkrar, jag har bara fler arbetsgivare. Och de som röstar mig på förväntar sig att jag ska rösta bort IPRED, FRA-Lagen, Datalagringsdirektivet och allt liknande skit som strömmar ut som lukt från surströmming.

En Riksdagsledamot kan - likt Hitlers hantlangare - inte hävda att de bara lydde order. De har ett personligt ansvar för att se till att deras land inte begår brott mot sina medborgare. De har ett personligt ansvar för att se till att de följer folkets vilja. Sommaren 2008 fick Sveriges folk veta att deras vilja inte längre hördes innuti Riksdagen trots att Åhörarläktaren en dag den sommaren fick besöksrekort och gatan utanför fylldes med arga människor som protesterade - som ville få sin vilja hörd - som ville stoppa ett enda dumt lagförslag. Som tack får vi flera.

Det finns en person jag vill skicka till EU, som jag litar på tar Personligt ansvar för de frågor jag vill se drivas. Det är Christian Engström som jag stolt kommer kryssa i EU-Valet 2009, för jag tryggt vet att han kommer driva min fråga, eftersom den även är hans egen. Han gör samma val som jag är villig att göra, att avstå från andra hjärtefrågor för det han tycker är viktigt.

Det finns de som tycker att det är negativt att vi bara tar upp några få frågor. Jag tycker det är positivt. Det betyder att vi visar vad vi tycker är viktigt och exakt hur viktigt vi tycker att det faktiskt är. Därför röstar jag på Piratpartiet i EU-Valet 2009 och Riksdagsvalet 2010.

söndag 28 december 2008

21-15 = Sex

Födelsedag. Suck. Jul. Suck. Jag låter som en gammal tant men jag tror jag redan tröttnat på Julen vid tjugoett års ålder och det har nog inte speciellt mycket med åldersnoja att göra. Detsamma med min födelsedag. Jag blev fortfarande avkrävd önskelista och för att vara nådig och inte skriva det enda jag faktiskt verkligen vill ha (Systemkamera) så skrev jag att jag tyckte det skulle vara fint om folk gav mig någonting de ansåg att jag kunde använda.

En stekpanna, några handdukar, sockor, after-shave, rakapparater, hårtrimmers och sängkläder senare börjar jag undra om de tog det som en hint att jag skulle flytta ut snart.

Det ska jag göra så fort jag hittar en lägenhet men fram till dess är sakerna mindre användbara än den systemkamera jag aldrig kommer ha råd med när jag väl flyttat.

Saker var lite enklare när man var fem år och man låg sömlös flera dagar innan man skulle fylla år, spänt väntandes på vad man skulle få. Jag har ett tydligt minne av mig själv i skolan där jag var helt exalterad för att jag räknat ut att det bara var åtta veckor kvar till min födelsedag och jag vet exakt vad som fanns på önskelistan när jag var sex år. Märklintåg.

En av de saker jag faktiskt fick i Julklapp var dock en monter samt att Pappa grävt fram mitt gamla märklintåg som jag hade när jag var liten. Detta måste jag bara säga är en högst lyckad present som jag gillar bra nu och som jag kommer älska när jag har en egen lägenhet. Jag gillar att dekorera och det här är inget undantag.



Jag kan tågset:en utantill. Ett litet ånglok som är av samma typ som körs på Museiejärnvägen i Mariefred samt vagnar som liknar densamme. Det tåget kördes på Stavsjö Järnväg som ligger bara någon mil från det landställe där jag spenderade de flesta av mina somrar i samma ålder. (Modell)Tåget följde aldrig med ut dit, men pappa gillade att berätta för mig om den riktiga varianten - speciellt då detta lok och vagnarna är det han själv körde med som liten.



Tågset nummer två från sex års ålder är Ångloket i bakgrunden. Även den här storyn kommer jag ihåg. Det var ett lok jag skulle få av den ena eller andra anledningen och var rätt dyrt. Ett minne säger 800 kr men vet inte hur exakt det är. I vilket fall som helst så var det pappa som köpte det åt mig en höstkväll och några dagar efteråt var jag kung i skolan (i alla fall tills min kompis fick ett Santa Fe lok...). Det kändes otroligt att tågets lampor faktiskt lös när man körde med det, vilket blev en utmärkt ursäkt för att köra nattliga vändor. Det och den tyska "Senapsvagnen" i förgrunden kördes oftast tillsammans. Den vagnen var för övrigt en av de två gåvor jag kom ihåg att jag fick av min morfar strax innan han gick bort.

Lok nummer tre på bilden är någonting jag alltid önskade mig när jag var sex år, men som jag aldrig fick tag på men som jag snubblade över av ren slump på stan idag. Det är ett av de lite äldre SJ-Loken, av den oranga sorten som var väldigt vanliga runt år 1995.

Jag bestämde mig för att passera hötorgets loppmarknad där jag hittade detta icke-fungerade lok som säljaren nästan verkade glad över att bli av med. Jag sade inte vad jag skulle ha det till utan försökte dölja min glädje när jag frågade efter priset. En hundralapp fattigare gick jag därifrån med ett lok som jag nu kan ha ståendes i montern som en liten nod till en pojkdröm som aldrig gick i uppfyllelse. Hade sexåriga Jonathan gått förbi och sett loket, sedan priset och sedan upptäckt att det var Lima (en av Märklins konkurrenter - spårvidden är dock densamma) så hade han gråtit.

Det finns dock lite plats kvar i montern och jag vet redan vad som skall stå där. Det finns egentligen bara två bra val och det är Airfix skala 1:72 F/A-18 Hornet eller F-5 Freedom Fighter. Om ni vill ha svaret till varför så kan jag kortfattat säga att jag byggde nog fler än tio stycken av båda (alla förlorades på det ena eller andra sättet) under den barndom då jag byggde modeller. Det skyller jag främst på "Hot Shots" och "Independence Day" som fick mig att älska de flygplanen.

Och, som avslutning kan jag avslöja att det jag lyssnade på under pågående monterdekoration var - vad annars - Billboards Top 100 Year 1995. Väldigt intressant hur mycket minnen som triggades av något så enkelt som lite blandad musik.

måndag 8 december 2008

"I see Internet People"

Beatrice Ask uttalade sig om frihetsälskande samhällsdebattörer bara finns på Internet och det skrämmer mig. Det skrämmer mig på ett sätt ni kanske inte riktigt anar. För i sådana fall undrar jag vad som egentligen hände i helgen. I helgen så mötte jag enligt mitt minne ett helt gäng sådana. Jag drömde att en förening vid namn Ung Pirat - en av Sveriges största ungdomsförbund - hade sitt möte - I verkligheten, I Uppsala rentav! Jag drömde också om en man som hette Stefan Flod. Han var tydligen förbundsordförande - kan man tänka sig! Han hade också en hjälpreda som kallades "MaB, eller var han förbundssekreterare? Jag kommer inte ihåg. Jag drömde om en massa folk som kallade sig Pirater utan att för den sakens skull bära svärd, lustiga hattar eller begick rånmord till sjöss.

Jag drömde också om en mycket trevlig person som hette Amelia Andersdotter och att hon ordnade sovplats åt mig och andra. Jag drömde att vi satt i möten, åt kinesisk mat och hade oerhört trevligt. Och det som skrämmer mig är att alla de här personerna finns på Internet. Jag mötte dem. Jag kanske borde låsas in på mentalsjukhus!


(En god vän till mig hjälpte mig genom att rita av hur hon tyckte Stefan och "MaB" såg ut)
Skisser av Ellen Söderberg, UPs Valberedning

Och det mest intressanta är min kamera. Min kamera är min bästa vän, den går dit jag går och den dokumenterar det jag ser i 7 Megabits upplösning. Och jag hittade på den 220 bilder. Fem av dem var på mig. Tio stycken innehöll Christian Engström eller Jan Lindgren, personer som jag känner och som är mycket nära vänner till mig. Ytterligare sju innehöll teckningar - eller snarare skisser av den typ man gör på till exempel ett långt möte.

Resten innehöll personer som åt mat, personer som satt på möten, personer som hade trevligt, som socialiserade. Och allihopa fanns inte bara på kamerans minneskort utan även i mitt minne.



Om minnet stämmer så hade jag en högst trevlig helg, och fick även en inbjudan till ett nytt evenemang som skulle anordnas av "Internetfolk" i Lund. Ett sådant skulle jag tycka var riktigt trevligt och kommer eftersträva att gå till. Så om ni personer jag mötte i helgen finns i Verkligheten (vilket Ask betvivlar) så skulle jag vilja tacka för en underbar helg! Jag hade riktigt trevligt och det var högst informativt att sitta med på mötet. Och om ni inte finns - jag hade inte desto mindre trevligt för det.

fredag 5 december 2008

The needs of the many...

...outweights the need of the few. Egentligen ska den klassiska Star Trek Frasen gå rakt tvärtom, men så är det dessvärre inte inom dagens politik. En skrikigt fåtal är tydligen ingenting värt jämfört med Oppositionen. Detta gäller skrämmande nog även hos de som skulle kunna ha mest att vinna. Sällan har en Opposition haft sådana guldlägen att samla folket och mana den till kamp - och det enda som skulle behövas är ett löfte om att riva upp två lagar.

Oppositionens största parti missar den här chansen. Antagligen är det för att Staten och Kapitalet faktiskt sitter i samma båt - precis som Eva Dahlgren sa under sitt patetiska tal på Folkpartiets hearing igår. På samma hearing blev vi Pirater inte bemötta med någon som helst respekt av merparten av debattörerna. Vi avbröts, hånskrattades åt, folk sade kommentarer högt när någon av oss hade ordet - men jag bjuder på det för jag hörde så mycket skitsnack så att jag var tvungen att bita mig i läppen för att inte skratta rakt ut.

Den vettigaste människan på plats som jag personligen pratade med och som hade avvikande åsikt var förvånandsvärt Henrik Pontén som jag grovt ångrar att jag ibland talat om med lite för förnedrande ton än vad som varit nödvändigt. Något jag också gillar med människan är hans väldig sunda sinné för humor. Av Alexander Bard fick jag höra "Snygga Jeans". Intressant med tanke på att byxor brukar vara ett dåligt diskuterat ämne om jag har lila på mig.

Staten och Kapitalet sitter i samma bok för att det är samma publik - även om det senare är mycket mindre PR inriktade - inte för att Socialdemokraterna gjorde det bästa valet med Mona Sahlin. Det är kanske därför de inte vill bråka med artisterna. De har ingen trovärdighet kvar. De lånar andras. Därför stödjer de IPRED. Om det betyder att de än en gång behöver blunda för folkets vilja så är det ett villigt offer som de är villiga att göra. Det kan kosta dem valet. Det kommer kosta dem platser i EU.

Oppositionen har inte levt upp till sitt namn. De stödjer också IPRED - med spridda undantag. Och helt ärligt litar jag inte på någon alls förutom de med lila tröja att försöka stoppa det här. Gör som jag. Rösta på Piratpartiet i EU 2009 och Riksdagsvalet 2010. Är du inte villig att göra det, så behöver vi ändå folk som stödjer oss som visar att de också vill slippa den här typen av lagar. Om du tycker som jag, om du känner som jag känner - och att göra det är inte copyrightskyddat - så bli Pirat. Gärna den 8 December.