söndag 25 januari 2009

Lögn och Konsekvens

Att ljuga är inte bara att fara med osanning. Det är en konst. Det är att förleda och inbjuda. En bra lögn är oftast planerad, man har kollat upp fakta bakom så det man ljuger om ibland kan kollas upp. En bra lögnare kännetecknas ofta av sin förmåga att inte bara hålla masken utan också övertyga. En bra lögn framförs oftast inte av personen som ljög till att börja med, utan den återupprepas av människor som tror detta är sanningen och inget annat än sanningen och det skulle de kunna svära på bibeln för och det blir oftast de som står som handfallna och vill lägga ner debatten när deras fina världsbild som någon viskat i deras öra bara är en lögn.

Politiker kallas därför oftast felaktigt för lögnare. Få politiker utanför fåfrågepartier kan sätta sig in i en fråga tillräckligt för att ljuga tillräckligt övertygande, och det är detta vi noterar med både FRA och IPRED. Tänk er - om ni vill - Eva Dahlgren sittandes med darrande röst pratandes om hur hon inte kan tjäna pengar eftersom hennes gamla musik tydligen inte säljer längre - för att personer laddar ner den. I det här skedet är jag dock övertygad att hon är en av de mer effektfulla personerna som framför lögnen men den gagnar henne - tror hon. Allt som händer är att hennes namn kommer bli ihågkommet tillsammans med Alexander Bard för att de förespråkade IPRED för att försvara en döende industri. Personen som viskade lögnerna i deras öra får vi antagligen aldrig veta namnet på.

Man kan också tänka sig en man iförd kostym (Någon M90 Uniform har han i alla händelser inte på sig) som talar om för Självaste Stadsministern om att vi behöver spana på Svenska Medborgare för att arbeta mot Yttre Hot. Den här personen försöker rädda en myndighets anseende som redan inte är alltför högt och försöker spendera statens pengar i ett försök att främja sysselsättningsterapi i Sovjetisk Anda. Det är nämnligen inte de som använder den information som samlas in, den samlar han in åt andra i hopp om att vi ska kunna få underrättelser som gagnar oss - Underättelseverksamhet är byteshandel i dess renaste form. Har du inget så får du inget.

De här lögnerna existerar av samma orsak. Båda vill säkra sin inkomst. Lobbyisten arbetar för sin arbetsgivare som givit honom ett uppdrag och han får en förstlig summa för det. Mannen i kostym vill kunna framföra användbara upplysningar från sin överflödiga myndighet för att därmed konkurrera med sina konkurenter inom civil och militär säkerhetstjänst som småflinar nedlåtande åt honom på väg till jobbet.

Så därför bli lögnen lockande. Man ljuger om att man förlorar pengar. Man ljuger om att bara en själv kan rädda landet från dess omedelbara undergång. Och politikerna lyssnar. Vem skulle vilja ljuga en Riksdagsman upp i ansiktet tänker de och surplar på sitt te. Väljarna där ute de skriker - tacka Vaktmästaren för ljudisolerade fönster - men de behöver inte lyssna. De har ju suttit på ett möte, och de vet sanningen. Tror dem. De är bara målvakter för en lögn som de lyssnar på, därför att de har sedan länge slutat lyssna på väljarna.

Därför är det dags för väljarna att ta saken i egna händer. Det är dags att se till att våra politiker är informerade om vad de röstar på. Fåfrågepartier är ett steg i den riktningen. Idag tas inte ett parti riktigt på allvar om de inte har en massa åsikter - men de mesta av de åsikterna är ändå bara utfyllnad. Det råder konsensus om en himla massa saker. Andra saker bryr man sig knappt om - I en debatt om posten så befann sig tio riksdagsledamöter i salen. Hjärtefrågor har länge varit vårt sätt att försöka påverka i den riktning vi vill och det fick en ung centerpartist vid namn Fredrik att röstas in. Hans parti sa Ja och Fredrik - som kunde röstat nej utan att någonting hade hänt - vek sig för något som varenda skolbarn får lära sig att inte vika sig för. Grupptryck.

I framtiden kommer fåfrågepartierna regera. De kommer vara en garant för att frågor verkligen på allvar tas upp på agendan. Jag förespår "Försvarspartiet" inom kort. Det är antagligen nästa punkt där folk från höger och vänster kommer samlas och gå till kamp. Och det kommer följas av fler partier som vill slå vakt om just sin hjärtefråga. Vi kommer se fler medborgare som aktiverar sig i politiken och då kommer politiken inte bli ett yrke, utan en tjänstgörelseperiod. Det kommer bli vanligare att personer har suttit som Riksdagsmän och kanske inte något man lyfter på ögonen åt. Men vi är inte riktigt där ännu. Men vi kan ta ett steg i rätt riktning.

Vi kan rösta på Piratpartiet - eller på ett annat småfrågeparti. Samma partier har suttit på varma stolar i Riksdagen i 14 år nu. De har blivit lata och på tok för bekväma. De tror inte att små partier kan utmana deras makt. Men de kan vi. Tillsammans är vi starka. En röst räknas och röstar man inte på det parti man vill rösta på för "rösten vore bortkastad" så röstar man inte. Då handlar det att man ropar "Heja den som vinner".

Låt den rätte komma in....igen....

Första gången jag hörde hennes röst var för mer än ett år sedan. Våran Guild i World of Warcraft hade precis satt upp en Ventriloserver och då visste jag inte ens att hon var en tjej. Det spelade inte heller så stor roll, i guilden var rollspelandet det viktiga. Vi såg sällan personerna bakom datorskärmen utan bara de personer vi rollspelade - och alla dem var Troll.

Från det steget tog det kanske några månader innan vi började tala på Skype. Och det har vi gjort i ett år nu. Nu kommer hon hit, i April. Och det tredje hon frågade mig om hennes resa var "How is the thing with FRA and all that?". Jag frågade vad hon visste om det och det visade sig att tidningar i Nederländerna hade tagit upp protesterna mot FRA och det upproriska band av medborgarsrättskämpar som länge kämpat mot både den och andra lagar. Hon kände till och med igen symbolen för Piratenpartij på min tröja.

Det är väldigt sällan som andra länders lagstiftningar uppmärksammas i länder som de inte angås av men i fallet FRA så tyckte tydligen inte regeringen att det var nog att länder lämnade protester, att en omröstning om en lag DIREKTSÄNDES och att en spontan tillkallelse fick flera tusen personer att samlas utanför Riksdagen och hålla tal, ropandes och skanderades med viftande flaggor från alla politiska block. Ingenting hjälpte. Lagen röstades igenom. Det är en lag som saknar motstycke i Svensk Historia.

Och det är inte ens allt.

Det var under min semester i Danmark den sommaren som jag fick höra nya ord. Ord som nästan hamnat i skymundan i min hjärna på grund av upphetsningen över att vi äntligen väckt FRA-Frågan efter två års kämpande. Det var ord som IPRED och Datalagrindsdirektivet. De hade nästan passerat obemärkta ett tag. Men inte längre. Svenska Folket har fått beviset att de inte längre kan lita på sin regering, att regeringen hellre dansar med Barnprogramskossor för försöka följa folkets vilja. Det finns ett botemedel. Och det är att rösta bort dem.

Första steget blir EU-Valet och då kommer jag kryssa i Christian Engström för att jag litar på att han är min röst i EU. Sedan blir det Riksdagen nästa år. Det är en stor sak. Det har inte funnits ett nytt parti i Riksdagen sedan 1992. De som sitter där nu känner sig för säkra, det går inte att ha kvar dem kvar om de inte bedriver politik utan bara försöker rädda sina egna jobb. Intressant nog misslyckas de med de också.

Jag kan ge de sittande politikerna en enkel guide till att rädda sina jobb, så de får sitta kvar på sina feta stolar och få en stor fet lön. Riv upp FRA-Lagen. Säg åt era polare i Skivbolagsbranshen att dra åt helvete och skit i att jaga fildelare. Skippa Datalagringsdirektivet. Om EU bråkar, ge dem fingret. Anställ Integritetsrådgivare som håller er borta från det facistiska och Storebrosälskande spåret. Jag kan lätt ge er några namn om det är kompetens ni saknar. För det gör inte vi.

En dag kommer ni förstå det. Då är det försent.

måndag 19 januari 2009

Spelrecension: Strike Figthers 2

Strike Fighters Project One. Som svensk releasetitel höll spelet förvånansvärt lite innehåll. Jag blev själv besviken när jag köpte det första gången. Tyckte det var en oerhört besvikelse. Då förstod jag inte grejen med Thirdwires "Simlite" Serie. Nu gör jag det och tycker det är en framgång.

Thirdwire är ett mycket litet bolag i Texas, US som lever på just Simlite genren. Några knapptryckningar och du har ett arkadspel likt Secret Weapons over Normandy eller ett spel där fysik och förhållanden kan liknas vid det riktiga. Chefsprogrameraren arbetade bl a med Microproses European Air War och liknelserna mellan detta och Strike Fighters är många.

Som jag redan nämnt var just hans första titel en besvikelse då. En del bestod säkerligen av det svenska priset. 399 kr för ett flygspel med en enda kampanj, fyra flygplan, medioker grafik och ovanlig fånigt dum AI. Även om jag faktiskt spelade uppföljarna (som var oerhört mycket bättre) så tyckte jag mest Strike Fighters Project One var lite av ett dåligt skämt och förstod inte hur det ens kunde ha släppts. Dock var jag glad att de hade gjort det för det öppnade vägen för tre andra titlar i samma stuk - Wings over Vietnam, Wings over Europe och Wings over Israel. Samtliga dessa titlar innebar någonting nytt för genren och den här gången har Thirdwire valt att gå tillbaka till ursprungstiteln.


A-4C Skyhawk i Legoknektarnas tjänst. Kostade 27 000$ att köpa in.

Jag laddade ner spelet. Stopp. Vänta. Jag vet att detta är en piratblogg, men det är faktiskt inte som det låter. Jag laddade ner det efter att ha betalat för det. Det stämmer, detta splitternya spel såldes för 19 dollar, ett pris jag tycker är värt att betala. Det är många bolag som höjer priserna när de borde göra tvärtom. Thirdwire inte bara ut en lagom summa för spelen, han erbjuder också personlig support på företagets forum. Och det du får för priset är imponerande.

Det finns en hel del skillnader nu. Antalet plan är faktiskt färre. Du har F-4 Phantom, A-4 Skyhawk och F-100D Super Sabre att flyga men de två tidigare finns i en mängd olika varianter och utföranden beroende på tidsperiod. Du har nu fem kampanjer istället för en som sträcker sig från 1959 till 1975 och beskriver ett krig som utförs mellan US-Ledda FN Styrkor på ena sidan tillsammans med ett kungadöme under anfall samt en lömsk fiende som är uppbackad av Sovietunionen. För att göra det hela intressantare så har kungadömet rekryterat det som blivit 1st Special Operations Wing, en enhet uppbyggd av Legopiloter och det var som en av dessa jag skulle kasta mig in i spelet. Det som är speciellt för just denna grupp av piloter är deras möjlighet att köpa in Flygplan från de som finns i spelet.


En Hawker Hunter skadskjuts av min automatkanon som sedan hänger upp sig. Han lyckades till och med flyga tillbaka och landa, vilket förvägrade min första nationsflagga för nerskjutning under cockpit.

Det första jag noterar är att grafiken är oerhört mycket bättre, att du har mer känsla över ditt flygplan och att dina jaktrobotar är ungefär lika pålitliga som djävulen. Det är vad jag får betala då jag har fienden på "Hard" och alla andra inställningar på Normal. Det betyder att jag får lyssna på min flygstridsledare och hoppas att denne ser alla fiender på sin radarskärm - såvida du inte flyger en F-4 i senare tider saknar ditt eget flygplan just denna lilla tekniska vinning och du får hålla ögonen öppna åt alla håll.

Det hjälpte föga under mitt första uppdrag med Legopiloterna då en MiG-17 dyker ut ur molnen rakt bakom mig och påbörjar metodiskt att beskjuta mig och min rotekamrat. Det är en angenäm överaskning att se fiendepiloterna så mycket på alerten och jag bestämmer mig helt enkelt för att fly scenen - en F-100D vinner inte i svängstrid mot en MiG-17. Jag utför mitt uppdrag vilket är en enkel sak eftersom det består i att spana över ett visst område.

Om man jämför med orginalspelet där motståndaren oftast flög i samma jämförbara banor, knappt gjorde undanmanöver och exploderar så fort en kula från din automatkanon rör vid dem så är det ett gigantiskt steg framåt, även om det varit fyra titlar emellan. Skademodellerna är inte riktigt som jag är van vid (efter Il-2) men det hade jag inte heller räknat med. Dock är det positivt att du kan bli skadskjuten istället för att bara helt enkelt bekvämt explodera.


Min F-11 Tiger blir bryskt nedskjuten av en av fiendens Hunters.

Så nu kommer vi till det geniala som gör Thirdwires Strike Fighter serie till vad den är.

Moddarna.

Du hörde rätt. Spelet är otroligt lättmodifierat. Det första jag gjorde med spelet efter att ha prövat det var att göra små ändringar som gjorde att alla andra flygplan i spelet gick att flyga, och inte bara flyga, de går nu också att köpa till sig som Legosoldat för de pengar du tjänar. Men det är inte allt. På nätet finns hundratals flygplan att ladda ner, allt från biplan från första världskriget till de toppmoderna Jas-39 Gripen och Eurofighter. Själv beslöt jag mig att ladda ner flygplan från tidsperioden för att kontrollera hur de betedde sig i simulatorn. Det blev F-5, F-11, J29F Tunnan och J35B Draken som laddades ner och alla betedde sig så som det är tänkt vilket inte nödvändigtvis gjorde det lättare att bekämpa den oerhört svåra fienden i dem. Som en extra bonus behövdes inte ens någonting extra göras för att kunna köpa dem i Legopilotkampanjen. De finns där att köpa om årtalet är rätt.

Hurvida jag rekommenderar Strike Fighters 2 är en annan fråga. Jag gillar spelet oerhört mycket och via CombatAce får jag ner vilket flygplan jag än vill flyga till det. Det är också billigt, och har mycket potential att göra lite vad man vill med. Gillar du en flygsimulator, vill ha en stor mängd flygplan att välja mellan samt inte kräver ner-i-minsta-detalj realism så är det en stor chans att Strike Fighters 2 tillfredställer just dina behov - och med ett pris på 169 Svenska Kronor så är det kanske inte världens största chansning heller.

Strike Figther 2 hos Thirdwire - För köp, mer info och Screenshots.

lördag 17 januari 2009

Mer porr för Flygnördar...

Innehåller:
J29 "Tunnan"
J35 "Draken"
J37 "Viggen"
J39 "Gripen"
MiG-21 "Fishbed"
MiG-23 "Flogger"
MiG-25 "Foxbat"
Tu-16 "Badger"

Simulator: Wings over Europe
Mods från www.combatace.com

Musik: Nordman - Du behöver (Instrumental)

onsdag 14 januari 2009

The Art of F-5B

I ett tidigare blogginlägg där jag diskuterade Jul, monter och lite annat så utlovade jag att jag skulle lägga till Flygplan till sagd monter. Valet i fråga blev en F-5B Advanced Trainer (företrädaren till T-38 Talon) som inköptes på en hobbyaffär inne i staden tillsammans med lim och färg efter mitt deltagande i Kultur till Riksdagen.

Jag har inte byggt en plastmodell på över åtta år, så det var intressant att försöka sig på det igen. På bilden syns två felaktigheter med målningen, på vingen och under cockpit. Färgen där blev mörkare och jag vet inte varför. En vattendroppe syns även på flygplanets rygg bakom Cockpit. Planet är inte beväpnat, inte ens med automatkanon då F-5B saknar den inbyggda Kanon som F-5A levererades med.

Resultatet finns att beskåda nedan:



The F-5A and F-5B Freedom Fighter and F-5E and F-5F Tiger II are part of a family of widely used light supersonic fighter aircraft, designed and built by Northrop in the United States, beginning in 1960s. Hundreds remain in service in air forces around the world in the early 21st Century, and the type has also been the basis for a number of other aircraft.

The F-5 started life as a privately-funded light fighter program by Northrop in the 1950s. The first generation F-5A Freedom Fighter entered service in the 1960s. Over 800 were produced through 1972 for U.S. allies during the Cold War. The USAF had no want for a light fighter, but it did specify a requirement for a supersonic trainer and procured about 1,200 of a derivative airframe for this purpose, the T-38 Talon.

Mitt exemplar tillhör Grekiska Flygvapnet (Hellenic Air Force).

lördag 10 januari 2009

Qoute of the Year 2008 about...

...Air Shows:
"The F-16 is like a Seagull. They are fucking everywhere"
American at the Gothenburg Flightshow only becuase he wants to see SAAB Fighter Aircraft.

...FRA:
"Everybody will benefit if we stop debating"
Prime Minister of Sweden about the debate regarding the FRA Law.

..Disney Villians:
"When Scar gets his power, he stops beeing intresting and turns into a whiny little primadonna"
Nostalgia Critic, Top 11 Disney Villians

...The Newest Israel-Gaza Conflict:
"Lets go kill something"
Lunatics on both sides.

...Food
"I like this food, hence I eat it. If I dont like it, I dont eat it!"
Overheard at Burger King

...Game Patches
"Working as Intended"
Blizzard Entertainment

...Girls
"Girls are lovely, just not to each other. Unless we are related or best friends of course"
A friend of mine after she found out her boyfriend was cheating with (Suprise...) her best friend.

...Condoms:
"Our condoms are as safe as our security transports"

Sign near the Securitas Tent at Europride.
((A/N: Year 2008, Securitas suffered more robberies of their security transports then any other company in Sweden))

...Guns:
"This is what the soldiers say they want!"
Colt, American Weapons Manufacturer about the M4A1 Carbine, the most expensive weapon in comparison to its rivals, about senate and Trooper critics who demand HK416 to be issued.

...IPRED
"We need this law, or we will not survive as a company"
Representative for SF Cinemas after making their best selling year in 20 years.

fredag 2 januari 2009

Alexander Bard och Liberati

Det har varit mycket intensiva debatter angående fildelning på sista tiden, och speciellt angående Privatpolislagen IPRED. Jag deltog på en hearing som Folkpartiet anordnade om lagen, där bl a Alexander Bard deltog. Där fick vi höra att vi fildelare hade mördat nästa musikgeneration (som lustigt nog klarar sig bättre än någonsin eftersom vi kan välja själva vad vi ska lyssna på) och hur folk inte gick på Bio längre (SF Bio gjorde sitt bästa år på tjugo år...).

Nu när jag sitter här och slappar efter nyhetsafton, spelar World of Warcraft samt småpysslar lite med min monter så upptäcker jag att Bard har intervjuats av Sydsvenskan. Allt jag kan säga är tack för underhållningen och tänkte att vi kunde gå igenom några av de (för sakfrågan) lite mer relevanta frågorna och svaren. Det finns fler fånigheter men att gå igenom dem är inte nödvändigt.

"- Enfrågepartier har ingen framtid, fnyser Bard.
- Jo, de andra partierna måste svara på frågorna som Piratpartiet ställer, säger Swartz.
- Det är bättre att sitta inne i smeten och påverka, kontrar folkpartisten Bard."
Kommentar: Att folk misstror enfrågepartier är för att de är nya. Det mesta som är nytt misstros. Miljöpartiet hade ett gäng svåra år innan de kom in i Riksdagen och deras engagemang fick upp Miljöfrågor på agendan. Det finns ingen som skippar miljöfrågor nu. Det är samma sak som Piratpartiet försöker göra. Vi måste få upp frågan på agendan, och eftersom inget parti pushar vår fråga så måste vi göra det själva.

De som röstar på ett enfrågeparti gör det för att de anser att just den frågan är viktigare att rösta på än ett block som lovar en massa olika saker, varav hälften de inte håller. Piratpartiet har så få frågor och är så hårt profilerat i dem att det vore politiskt självmord att överge dem samt att dess medlemmar tror starkt på vad de gör. De röstar enligt sin egen politiska övertygelse i sakfrågan, inte för att de får betalt för att tycka någonting de inte satt sig in i.

- Mina ungar fildelar hela jävla tiden! säger Qviberg och ser lycklig ut.
Kommentar: Hans ungar hänger tydligen med i den nya utvecklingen. När jag växte upp fick vi höra nästan all ny musik via radio och TV. Mycket lite av vår nya musik kom från andra källor. Idag är det tvärtom. Blir man intresserad av ett band är det bara tanka ner några låtar. Det var så jag började gilla de band jag lyssnar mest på.

- Annars får vi ingenting gjort. Man kan inte släppa in vilka tokar som helst, för då tar tokarna över och alla vettiga människor drar därifrån.
Kommentar: Jag vill betona här att "alla vettiga människor" är de som håller med Alexander Bard i alla hans frågor. Är det verkligen demokratiskt dock att bara låta en liten elitisk grupp bestämma vad andra människor ska tycka? Det fungerar inte i längden, det är därför partier som många röstar på när de lovar saker inte har så många aktiva medlemmar när det inte är val. Trots att Miljöpartiet fick
5,24% av alla röster så har de mindre medlemmar än ett parti som bara fick 0.66%.

Det är inte demokratiskt att låta en liten andel människor bestämma vad ett parti ska tycka, man låter alla medlemmar komma till tals eller så kan man lika gärna skita i att ha med dem. Det är en sak om man är frivillig stödmedlem, det är ofta så att man är medlem för att man de facto håller med och inte vill engagera sig, men att inte få chansen är rent av vidrigt mot de som stödjer det man kämpar för.


Men jag har insett att ska man bedriva politik så måste man engagera sig på minst heltid och framför allt i partiform för det är enda sättet att bedriva politik på riktigt.
Kommentar: Rättelse: Det är det enda sättet du kan bedriva politik när det inte är valtider. Det underlättar ju om du väljer ett parti som redan har en viss makt och ett behov av att försöka återvinna de liberaler som hoppat av. Synd bara att Liberati inte har den effekten.

Folkpartiets ungdomsförbund Luf till exempel är en fullständig katastrof. Jag kan inte för mitt liv tänka mig att framtidens politiker kommer från Luf-leden.
Kommentar: Är det för att LUF är äkta Liberaler som faktiskt anser att privata bolag inte ska få jaga Svenska Folket för att de delar med sig av lite kultur på nätet? Jag skulle faktiskt väldigt gärna se folk från LUF i Riksdagen som mina ärade kollegor, speciellt när de drar igång sådana här iniativ.

Andra som bloggat om detta är: Anders Wallner som säger Nej till Liberatis erbjudande, Rickard Wendel som tror att Bard kommer sugas med i partiapparaten samt JJ.NN som har åsikter om Dödshjälp och Bards syn på den.