söndag 28 april 2013

Review: Greenies by Al Steiner


"So what do you think?" she said at last. "It's certainly a risk, I'll be the first to agree. But it's a risk worth taking and I think that together we can pull it off."
"My God, Laura," he finally intoned. "What you're suggesting is... is..."
"I know what it is," she told him. "The question is, will you help me?"

 I was introduced to the works by Al Steiner by a friend who thought his first work; A Perfect World would be right up my alley. He introduced it as "Heinlein meets Fifty Shades of Grey" and while I love the former; I have my doubts about the latter. Well, me and half the Internet who probably like me never read it. The story is about a police officer who is reawakened in the future. A simple plot on the surface but surprisingly complex. What may deter it to many people are the many sex scenes who are graphically described, and somewhat commonplace. However, A Perfect World has gained a cult following; with many who has no interest in reading the smut just skipping those parts.

Al Steiner wasted no time in writing another story in the same world and it is that one we shall cover today. This is the story of the Martian people and their rules from the united nations of the Western Hemisphere; as well as in lesser part the nation of the Eastern Hemisphere. This story however seemed to be aimed at the many people who enjoyed A Perfect World but did not want graphic smut with their science fiction. The result is simply put amazing.

The Greenies universe is very interesting; both on the surface and in detail. A Third World War has been fought with China, India and Japan on one side against the rest of the world. Having almost succeeded in this goal, foiled only by the first laser weapons who turned a quick victory into a bloody stalemate and then victory, Mankind - now composed of the Superpowers of WestHem and EastHem - has to take to the stars for the resources they need. Cue a few centuries later and the planet of Mars; One Women, a politician gains an idea. Laura Whiting is about to redesign the solar system and change the fate of the planet forever.

It is clear that Steiner is a very good storyteller. The details are complex and thought provoking in battles and politics alike; and it is clear that Steiner seeks to make a good point with his stories. The written word is not perfect, but it is more then adequate for the task of telling said story. Details are almost never more descriptive then they have to; the story has different tones of humour and they make you think about todays society, all at once.

The Characters is however what makes the story so compelling. All the characters have their motives and reasons. Some are good, some are bad. Most of them are intelligent, and others just happen to be in the plot point at the moment. This may however also show a stark contrast to the other characters who are mentioned briefly or whose actions are shown without us knowing the whole person behind them. This goes double for Earth Politicians who seem both vain, stupid and corrupt. While this is certainly true, it is done in almost an ludicrous extent in order to prove the point Steiner is trying to get across. We get it, thank you!

This said, this is a more then good story to read should you find yourself on the Internet with time to spare and no kitty videos in sight. I can do nothing but recommend it!






onsdag 24 april 2013

3 Punkter om varför konspirationsteorier är just teorier.

Såhär kort tid efter Boston börjar de igen. Konspirationsteorierna. Vi är får och de är ödlor och whatnot. Ni vet exakt vad jag menar, personer som utnyttjar paniken, rädslan och chocken för att sprida än mer historier. Samma personer tenderar att sprida historier som passar in i deras världsbild efter varje sådan här händelse (I deras värld händer inte saker utanför regeringens kontroll) och det brukar sluta med att de skyller på Judarna. Okey, okey, de mindre extrema skyller oftast på den Amerikanska regeringen, men judarna brukar omnämnas som The Big Bad av i alla fall flertalet nutcases.

Det finns dock några punkter jag tycker är lite viktiga att ta upp, och ingen av de här punkterna kommer en konspirationsteoretiker någonsin lyssna på. Kort sagt för att det är elementära frågor som tenderar att viftas bort istället för att konkret besvaras.

1: Människor pratar.
MICE. Money, Ideology, Coercion, Ego. Detta är den klassiska formeln om varför människor generellt är lätta att lura in i spioneri trots riskerna som det medför. Detsamma gäller också människor som har hemligheter. Lite av det jag tror är tjusningen med att tro på en konspirationsteori är att man anser sig ensamma kunna sanningen. Att man sedan sprider den till folk som ropar "Släpp mig, låt mig gå!" stärker bara världsbilden om att människan är får som inte vill höra sanningen.

Men här är poängen. Precis samma karaktärsdrag som får konspirationsteoretiker att känna sig smarta gör att det är nästan omöjligt att hålla någonting stort hemligt. Människor vill briljera om antingen sin kunskap eller om vad de har lyckats med. Likaså vill människor gärna säga till om hur duktiga de är om de hittar någonting gömt. Och en konspiration av storleksfattningen Elfte September skulle kräva en hel del folk. Du behöver hitta motivationer för över flera tusen personer att hålla käft och det gäller oavsett vilken av hypoteserna du tror på - oavsett om det var drönare som krashade eller om det var bomber som exploderade. Du kan inte döda alla, det skulle avslöja det hela bättre än någonting annat. Det är inte så troligt att de skulle hålla käft om de visste eller misstänkte någonting i den här storleksordningen - det är ju faktiskt det som är konspirationsteorerikernas motiv. Vi vet sanningen, de måste få veta.

I nästan samtliga fall anklagas också media för att aktivt hjälpa till att dölja det hela. Hur hade ni tänkt det skulle gå till? Media kan i nästan vilket semi-demokratiskt land som helst fälla sina regeringar, och journalister har störst ego av alla. Det är därför stadsmedia tenderar att vara en stor grej för totalitära stater. De flesta respekterade journalister vill inte ha någonting att göra med konspirationsteorier. De letar efter riktiga nyheter. De riktiga konspirationerna. De som faktiskt hände, och som sker dagligen, om än i väldigt liten skala, om det är så är ett behandlingshem där de intagna missköts för att spara pengar med full kunskap från ledningen eller politikern som tar mutor.

The Dalek Strategem nears completion! Engage Mind Control!


2: Överdrivet komplicerade planer:
Hur skulle du genomföra 9/11 om du var chef för Amerikanska Regeringens avdelning för genomförande av False Flag Operationer? Det måste för övrigt vara den amerikanska regeringens mest hemliga och ändå mest lyckade avdelning hittils med tanke på att truthers hävdar att den ligger bakom 9/11, Chemtrails, Madrid, London, antagligen Tsunamikatastrofen och ett tredussin andra händelser.

Vi har fyra kapade flygplan. Tre av dem ska krascha, ett ska göra minimal skada, ett offras för att höja den patriotiska andan då passagerarna gör motstånd och två ska krasha rakt in i varsitt torn. Så vad sägs om att vi placerar ut lite bomber? Eller använder kryssningsmissiler? Kanske vi borde använda hjärnkontroll på piloterna tack vare vår kontakt med utomjordingarna?

Eller varför inte helt enkelt bara använda sitt nätverk av agenter för att få ett gäng halvdårar att flyga flygplan in i en byggnad för Allah och sedan täcka över deras spår. Det är just det här jag finner konstigast med konspirationsteorier. Allting ska vara så jävla komplicerat. Bomber, granater, flygplan, kryssningsmissiler... varför det? Anfallet i sig är tillräckligt chockerande, är det någonting Boston har visat så är det att du inte behöver höga dödstal för att skapa en chockvåg.

Bara grejen att flyga kapade flygplan är någonting så chockerande så att det var någonting som handviftades bort som otroligt när det först hamnade i en bok (Tom Clancys Hedersskuld, bra bok. Läs) och då var det ändå en 747 utan passagerare. Att flyga dessa in i två torn räcker gott och väl; tornen behöver inte ens rasa. Desto fler som kan berätta hur rädda de var när de flydde ut ur Tornen desto bättre för ditt mål.

I fallet Chemtrails är det hela ännu mer idiotiskt. Jaha, så det ska finnas femtioelva tekniker per flygplats, vars enda roll är att byta ut Chemtrailskapslar? Utan piloter och teknikers vetskap? Låt mig säga såhär: Både mekaniker och piloter tenderar att vilja ha väldigt bra koll om vad som finns på deras flygplan. Att Chemtrails skulle kunna överleva som konspiration mer än en dag är så otroligt så det inte finns på kartan.

De flesta planer konspirationsteoretikerna presenterar som "sanningen" (jag föredrar termen "dårskap") är överdrivet komplicerade planer, som involverar så många människor som det praktiskt taget är möjligt. Jämför detta med att en liten grupp kan använda agenter efter agenter för att uppnå i praktiken samma mål. Fakta och troliga orsaker viftas oftast bort om de motsäger Den Enda Sanningen; och ändå tänker de aldrig på den enklaste frågan. Varför göra det besvärligt när det kan göras enkelt? Det bästa sättet att skydda någonting är att se till att ens förklaring är den trovärdigaste; och det bästa sättet att göra den trovärdig att göra det på det sätt som förklaringen säger att det gick till. Militär planering lyder under en formulering. Keep it simple, stupid.

"Hello, I am a lizard women from the dawn of time and this is my wife. We rule the earth now trough mass media."


3: Det finns inget vettigt motiv

"DET FINNS DET VISST DET" fick jag skriket till mig i örat när jag en gång försöker förklara den här punkten för en person från den ärorika webbsidan Vaken.se. Vederbörande fortsatte med att grabba tag i mig och i mitt ansikte fortsätta predika sin gospel och jag var till slut tvungen att hota med våld för att få honom att släppa mig. "Jävla agent, du är inte bättre än fåren" fick jag höra med ett sårat tonfall som fick mig att undra om han liksom min frikyrkliga kusinfarfar trodde jag skulle hamna i Helvetet.

Låt mig göra en sak väldigt, väldigt klart. Det finns inget motiv till varför 9/11 skulle vara nödvändigt för en invasion av Afghanistan. Jag håller med om att det finns vettiga hypoteser (som framfördes utan fradga vid mungipan och skrikande argument om 9/11) om varför man egentligen valde att anfalla Afghanistan och Irak. Jag tror inte personligen på flertalet av dem; men de är trovärdiga. Skillnaden mellan dem och konspirationsteorier är inte bara hur de framställs, utan att motivet är väldigt trovärdigt. Om vi tar min "favorit" som jag i alla fall finner smått intressant om ändå inte speciellt trovärdig, så är det hypotesen att Irak invaderades för att de ville börja handla olja med Euro, inte dollar.

Detta skulle haft konsekvenser för den amerikanska ekonomin, framför allt om andra stater började följa deras exempel. Dollarns värde skulle rasa än mer och USA skulle ställts inför en fruktansvärd kris som skulle få dagens finanskris att se ut som lekskolan. Under de här omständigheterna - anfall ett annat land eller utstå en fruktansvärd finanskris när din valuta blir mycket mindre värd - så är valet för en så kraftig nation väldigt enkelt. Så man börjar tala om massförstörelsevapen istället. Vem vill att Saddam Hussein ska ha sådana?

Här har vi då en rimlig hypotes. Den har alla beståndsdelar. Den är trovärdig, motivet är rimligt och framför allt går den att förstå. För att trygga landet måste man statuera exempel; andra stater förstår poängen. Handla olja med euro, riskera vår hämnd.

Och det är sådant här som konspirationsteorier generellt saknar. De tar en helt vansinnigt komplicerad plan som sätts i verket, involverande så många människor som möjligt för ett absurt eller i bästa fall ologiskt mål. Som mitt exempel ovan illustrerar så kan det hela enkelt lösas med mindre ansträngning än att måla om kryssningsmissiler till passagerarflygplan. Att göra som Palpatine i Star Wars och använda den vedertagna sanningen till sin fördel är en mycket bättre metod. Irak vill ha WMDs, det är allmänt känt. Arbetar de på dem? Inte fan vet vi. Säg att vi vet, låt folk anta att vi vet mer än dem, berätta sedan att vi vet. Återupprepa vid behov. Invadera när landet tror som mest på det hela och resurserna på plats.

Återigen. Motiv. Det är centralt för att en konspiration ska ha en grund och det är också skälet till att de flesta av dem är så fullständigt idiotiska. De tar generella saker som "USA vill stärka sin makt" (jaha, vill inte alla länder det?) eller "Ödlorna vill ha blod" (Även ondskefulla masterminds behöver något att dricka antar jag) eller gamla hederliga "Judarna är onda". Eller "Rädda människor konsumerar mer!" som också är rätt populär. Jaha, rädda människor konsumerar, alltså invaderar vi ett land på andra sidan jorden? Var är logiken i det?


"Why? You insult us! Sonta-ha!"
Avslutningsvis finns det hos "Sanningsrörelsen" (hädanefter kallade dårfinkarna) en tendens att kritisera massmedia. Gå med i klubben, det gör alla andra så jag förstår verkligen att ni vill hoppa på det tåget, framför allt när man läser spännande rubriker som "Rådjur dödsstörtade i centrum" och exakt vilken sorts bölder Justin Bieber har på sitt arsle och exakt hur tända ett gäng fjortonåringar blir av den här informationen. Det är rimligt att kritisera massmedia.

Min poäng är dock att Dårfinkarna använder sig av exakt de metoder som de anklagar massmedia för. Gapa din åsikt länge och hårt så att den fastnar, sedan förklara alla som säger emot dig att vara idioter. Dubbelmoralen är så fantastisk så att jag inte ens förmår mig att bli upprörd över den och det görs så mycket roligare av att de inte verkar förstå den själv.

Men om du läser en hypotes så är det också viktigt att du kommer ihåg det viktigaste; vilket är huruvida den är rimlig och då inte bara efter sina egna förutsättningar. Det är dessvärre någonting som konspirationsteoretiker är mycket bra på; se till att förutsättningarna när du läser är på deras sida. Lögner är inte ovanliga, inte heller missvisande information. I en bildserie som läggs ut angående Bostonbombningarna till exempel pekar vissa pilar på att två ryggsäckar skulle vara desamma. Tittar man två gånger blir det uppenbart att det inte går att avgöra; men det är lätt att ryckas med om du bara läser det hela rakt av. Denna sak sätter sedan upp resten av argumentet.

Problemet med sådana här argument är att när en person anser att något är rimligt så vill de ogärna ändra på sig, oavsett hur mycket man försöker. Alltså så är det det desto viktigare att man kritiskt granskar vad man läser; framför allt om avsändaren är övertygad om att Homo Reptilica härskar över jordklotet.