måndag 18 maj 2015

Projekt: The Scandinavian Front


The Scandinavian Front
(Eller TSF som jag kommer kalla det i fortsättningen) är i grund och botten en modifikation till spelet Strike Fighters 2. Det har varit ett av mina stående projekt sedan 2011 och målets projekt är att återskapa de skandinaviska Flygvapnen i väpnad strid mot Sovjetunionen mellan 1950 och 2015. Spelaren flyger ett av många stridsflygplan i spelet för att idka luftstrid eller anfalla mål både till land och havs.

Rent personligen så är jag av åsikten att The Scandinavian Front är ett projekt som bäst definierar min jävlar-anama. Innan jag började med det så kunde jag ingenting om att modifiera spel eller planera ett projekt av den storlek som det utvecklats till. I September 2011 så lade jag upp en tråd på forumet Combatace där jag förklarade min avsikt att börja med projektet med de smått bevingade orden "What I do not know I intend to learn". Min första plan var att göra tre stycken Campaigns (dvs en serie uppdrag där spelarens handlingar påverkar utgången) i tre olika tidsperioder. Operation Isbjörn 1956, Operation Mannerheims Sköld 1963 och Midvintermörker 2012.

Den avsedda kartan för det hela skulle vara en gammal karta som uppdaterats till SF2 Standard och var egentligen avsedd för Nordkap men innehöll tillräckligt stora delar av Sverige, Finland och Norge för att kunna användas. Enda problemet var att den egentligen inte innehöll speciellt mycket av dåvarande Sovjet men det avsåg jag lösa i efterhand.

                                    
                                       Den första Teaser Trailern för Operation Isbjörn

Mitt i allt så fick jag erbjudandet av en medlem på sidan att han också gjort en karta baserad på Sverige som han aldrig hade släppt offentligt. En karta är en del av världen återskapad i spelet och oavsett vart du flyger måste du välja en. De kan vara riktigt bra eller riktigt dåliga eller någonstans däremellan. Viktigt på en karta är hur detaljerad marken är, hur stor den är, hur realistisk den är och hur mycket mål det finns att angripa.

Jag var högst tveksam - personen hade aldrig släppt en terräng tidigare - men alla mina tvivel suddades bort när jag fick se den. Jag var mycket imponerad av arbetet och började genast planera om för att alla tre kampanjerna som jag planerat skulle utspela sig på den kartan. Det var en mycket bättre karta än Nordkap och TSF använder än idag kartan i en modifierad form.

Någonstans här började jag inse hur mycket jobb som egentligen ligger i en kampanj. De flesta av flygplanen jag ville ha fanns tillgängliga men det är inte bara att lägga till flygplanen och låta dem slåss till det bittra slutet även fast det också är roligt. I en kampanj spelar allt roll men viktigast av allt är ironiskt nog markkriget. Det är markkriget som bestämmer takten, vilka städer man slåss om och vem som vinner det hela. Spelaren kan hjälpa till att påverka detta med sina handlingar men det krävs ett välbalanserat markkrig för att få handlingarna att ha rätt konsekvenser, vilket är en av de lite svårare sakerna att få gjort. Att programmera markkrig anses vara en av de svåraste och tråkigaste sakerna i Strike Fighters och det är få som har tålamodet till det. I skrivande stund är det mindre än fem personer som bekymrar sig med att ens försöka, mig själv inräknad.

                                   
                                              Officiell Trailer för Operation Isbjörn


Ingenting av detta förstod jag när jag satt mig ner och tänkte att nu ska jag få den här kampanjen klar. Är det någonting som det är svårt att förstå innan du försökt dig på någonting sådant här är att du inte kan göra allt du vill göra. Ibland är det spelmotorn som sätter käppar i hjulen och ibland så är det inte praktiskt. Värst är när du får en idé att fungera men det inte var lika coolt som du hade tänkt dig. Jag hade i alla fall mina prioriteringar rätt när jag började med Operation Isbjörn och det var att helt enkelt göra en vanlig, enkel kampanj. Jag försökte aldrig något speciellt - flygplanen och området man slogs i fick stå för det ovanliga och det var nog rätt attityd och det som fick mig att faktiskt göra klart det hela.

Som jag skrev ovanstående så är markkriget det svåraste att programmera och det tog mig också längst tid men fördelen är att när man väl lärt sig hur det fungerar så stannar den kunskapen, allt man behöver göra är att utveckla den och ha mycket tålamod. Att programmera ett markkrig mellan Leningrad och Helsingfors var en bra läroupplevelse. Flygkriget var representerat av J 29 Tunnan, A 32 Lansen, BF-109G, Hawker Hunter, J 28 Vampire och F 86 Sabre mot Sovjetiska Flygstridskrafter som flög MiG 15, MiG 17 och MiG 19. Med tanke på hur många flygplan den senaste releasen har i samma kampanj så känns utbudet så här i efterhand som väldigt magert men det var en bra början.

Flera patchar följde, dels för att fixa buggarna (det var te x omöjligt att vinna kampanjen) och lägga till fler flygplan och sjömål att anfalla. På grund av motorns brister så fanns ingen möjlighet för skeppen att röra på sig och de blev därför till mycket enkla måltavlor.

J 32B Lansen, Operation Mannerheims Sköld Alpha
Mitt nästa projekt var 1963 Kampanjen vid namn Operation Mannerheims Sköld. Målet var tidigt att denna kampanj skulle bli lite av flaggskeppet för hela projektet som ännu inte fått det namn det bär idag. Vissa justeringar gjordes och ett team rekryterades. Problemet var att vår första person som skulle ordna 3D Modeller inte var pålitlig. Han utlovade månen och jag trodde på honom vilket gjorde att Mannerheims Sköld blev försenade i flera månader. För att fördriva tiden så skapade jag en annan kampanj - Catalinaaffären som avhandlar ett tänkbart scenario där man hittar DC-3:an redan 1952 och både Sverige och Sovjet försöker bärga den vilket leder till strider dem emellan.

Kampanjen var mest ett proof of concept där sjöstrider mellan patrullbåtar tog överhanden och den första releasen kunde varit bättre. Jag hade fortfarande inte lärt mig tillräckligt för att släppa en buggfri kampanj och det blev att släppa fler patchar där buggarna kunde fixas. För att också introducera det moderna finska flygvapnet så släppte jag en minimal kampanj vid namn "Finska Gulftens Strider". Den var inte genomtänkt och var mest en ursäkt för att folk skulle få flyga MiG 21 vs MiG 21.

Samtidigt fortsatte arbetet på Operation Mannerheims Sköld och jag gjorde misstaget att slitas mellan två mål. Det första jag ville var att det skulle representera den perfekta E1 Attacken - dvs en massa fartyg som sprängs bort av svenska sjömålsrobotar och det andra att det skulle vara ett gigantiskt krig mellan Sverige och Finland på ena sidan och Sovjet på den andra. Just då visste jag inte hur jag skulle kombinera de två - någonting som jag sedan dess har lärt mig men resultatet blev att jag försökte båda sakerna varpå inget av dem blev bra.

J 26, Catalinaffären Beta
Jag måste erkänna att jag helst inte tittar tillbaka på den ursprungliga releasen av Mannerheims Sköld. Det var avsett att bli det stoltaste ögonblicket i modifikationens historia dittills och resultatet var en kampanj som inte kunde vinnas, inte hade ett mål och bara behöll spelvärdet i det första uppdragen. Det var mitt personliga Ride to Hell: Retribution helt enkelt. Allt för att jag helt enkelt ville få ut projektet genom dörren och fortsätta. Jag lärde mig åtminstone av läxan - värdet i att lägga ett projekt åt sidan och arbeta med något annat om än bara för att hålla färdigheterna skarpa. För varje kampanj som jag släppt på senare tid finns det säkert tre eller fyra som gjordes enbart för den orsaken.

Bara en månad efter att jag släppt Operation Mannerheims Sköld så flög nästa paket ut genom dörren och det är jag desto mer nöjd med. Jag hade läst boken Midvintermörker av Lars Wilderäng och att göra ett paket baserat på hans bok var något jag planerat från första början. På den första kartan som vi hade tillgänglig - Nordkap - så var avsikten att det hela skulle bli en kampanj där man skulle överleva i försvaret av F 21 Luleå mot fientligt flyg. Nu hade vi dock Gotland att leka med och det gjorde saker mer intressanta.

Det var också den första kampanjen som jag på riktigt blev kreativ med. SF2 är inte byggt kring snabba, högintensiva konflikter och det är inte byggt för att hantera modern luftstrid. Spelets - och därmed flygelektronikens - fokus ligger på mitten av kalla kriget. Det innebar att jag kunde glömma hjälmsikten och robotar som kunde söka mål åt alla håll men i slutändan så var det nog för det bättre; spelaren får ett övertag mot datorn som fortfarande försöker styra in sig i optimal eldvinkel i sjuttiotalets standard vilket spelaren inte behöver göra; en låsning med en IRIS-T är nästan alltid en garanterad nedskjutning.

Det innebar inte att spelaren skulle få sig en lätt match. Midvintermörker är allmänt erkänd som en av SF2s svåraste kampanjer vilket grundar sig i bokens näst intill hopplösa taktiska utgångsläge - taktiska reträtter görs svårare av radarstyrda robotar med lång räckvidd och det finns inte tillräckligt med eget flyg i luften för att du ska kunna gömma dig från fiendens handlingar under en längre tid. Allt detta var fullständigt avsiktligt och visar på värdet av att ha en vision och hålla sig vid den. Det blev många frågor till Lars Wilderäng om små detaljer över Twitter.

Mitt första problem var att boken är en historia och det skulle bli omöjligt att följa den slaviskt eftersom den dynamiska spelmotorn inte tillåter det. Vad jag dock kunde göra var att återskapa situationerna och måltavlorna. Flygunderstöd åt Svensk Trupp på ön, Anfallet mot det ryska transportfartyget och annat är saker som kom med och har sin roll tillsammans med fällningen av operatörer från TP 84. Vad som också kom med var den förkrossande ryska övermakten i luften. De reducerade svenska divisionerna möter tre skvadroner av jaktflyg vars enda roll i spelet är att göra livet surt för spelaren, något de i allmänhet lyckas med. Jag har aldrig vunnit den här kampanjen (vilket man gör genom att inta Slite) och jag har inte hört talas om någon som lyckats med det heller. Det finns enbart grader av förlust och variationen är om du är vid liv eller ej i slutet.

                                       
                                                   Trailer för TSF Midvintermörker

Som jag tidigare sagt så behövde jag bli kreativ för att lyckas. Jag behövde lägga till punkter i den gotländska terrängen, jag behövde se till att luftkriget inte fördes ut över Baltikum eller Finland samt se till att kampanjen var svår men inte fullständigt omöjlig. Och framför allt behövde jag överföra detaljerna från boken till spelet vilket jag var nästan manisk med och många irriterade ord fälldes när jag inte ansåg mig ha tillräckligt med information för att ta ett beslut.

Men resultatet blev bra. Jag var fortfarande lite irriterad över hur Mannerheims Sköld hade slutat men jag var redo att gå vidare. Det gjorde jag inte. Jag råkade ut för vad som enbart kan kallas för en fullständig game changer. Det släpptes ett nytt spel i serien; Strike Fighters 2 North Atlantic. Den största nyheten var inte de nya flygplanen eller den nya kampanjen. Sådant kan vi ordna själva. Vad som var viktigt för oss var de nya script som vi hade att leka med. Nu kunde vi med enkelhet fixa på några minuter en flottstyrka som både kunde röra på sig och försvara sig. Bara att placera ut den var någon timmes jobb med den gamla metoden, nu kunde det göras på fem minuter.

Det blev ett hastigt dykande ner i kod och text tillsammans med en massa tester för att försöka hitta allt och ett tag så var det nästan en tävling i vem som kunde hitta vad först. Jag är mycket nöjd med att jag själv var den första som insåg att den nya terrängmotorn inte var nödvändig för att fartygens scripts skulle fungera. Faktum är att North Atlantic inte behövdes efter att spelet var patchat vilket gjorde mitt arbete med TSF mycket enklare - bara för att bli svårare när den "buggen" täpptes igen.
Jag förstår logiken bakom - Utvecklaren av SF2 ville sälja fler spel - men det var inte en trevlig sak att göra. I alla händelser så släppte jag Operation Phocidae som var ingenting annat än en Proof-of-Concept över hur kampanjerna hanterade flottstyrkor med hangarfartyg.


J 35F Draken; TSF Mega Package

Nu var jag redo att ta itu med mitt misslyckande. Mannerheims Sköld skulle bli den kampanj jag alltid velat att den skulle bli och det resulterade i Mannerheims Sköld Total War. Vad jag gjorde var att helt skriva om markkriget och ta bort fokus på fartyg. Samtidigt släppte jag en patch till Operation Isbjörn och Catalinaaffären för att ta upp dem på samma nivå som det nya släppet av Mannerheims Sköld vilket slutligen resulterade i att jag slängde ihop ett Mega Package så att nykomlingar skulle veta vad de skulle ladda ner. Mega Package var ingenting annat än att alla paketen slängdes ihop i en nerladdning.Sedan fick TSF ligga på det viset.

Såvitt jag såg på saken fanns det ingenting mer att göra tills dess att vi fick en Saab 37 Viggen till spelet. Det har vi fortfarande inte fått tack vare gammalt groll om 3D modellen där en amerikan anser sig ha upphovsrätten till själva konverteringen från en gratis 3D Modell till spelets LOD Fil vilken han på sina egna grunder vägrar släppa för vårt bruk trots en lös deal om att om vi bara fixade till planet åt honom (vilket vi gjorde) så skulle vi få använda det; en deal han sedan tog tillbaka när jobbet var gjort och eftersom sidans ägare också är amerikan så gjorde rådande copyrightlagstiftning att vi inte kunde ladda upp det vi ansåg oss ha rätt till.

Efter att jag laddat upp Megapaketet så gjorde jag annat och flyttade mina kampanjer till andra sidan jordklotet. Jag släppte en hel del Carrier Duel Paket där kända hangarfartyg slogs mot varandra, en kampanj där Taiwan invaderades av Kina 1959 (och som fortfarande är ett av de bästa kampanjer jag gjort) samt en liten kort lekfull återskapning av B-Filmen "The Final Countdown." Mina tankar lämnade egentligen aldrig TSF, framför allt inte efter att jag gjort kampanjen där Taiwan var i fokus.

Det blev som det blev. Under hösten 2013 så tog jag beslutet att TSF skulle få en uppdatering. Inte vilken som helst utan kampanjerna skulle göras om från grunden om så krävdes. Fler flygplan, fler fiender, bättre markstrider och bättre grafik. Uppdateringar gjorda av en av teamets trofasta vänner applicerades och under två månader lockade jag med det som till slut skulle namnges det väldigt enkla The Scandinavian Front 2. Allt skulle bli bättre och allt blev faktiskt bättre. Dels så fanns redan en grund att arbeta på och somliga kampanjer (som Midvintermörker) krävde mindre arbete än andra (Isbjörn, Mannerheims Sköld). Det slutliga resultatet - med nästan helt ny kartgrafik att flyga över, nedskjutningsbara robotar, nya flygplan och omskrivna kampanjer släpptes tidigt 2014 och blev en av mina första releaser som inte behövde patchas direkt. Bara den saken var värd att fira.

JAS 39D Gripen, TSF 2
För bara några månader sedan kom nästa triumf och det var att några killar som gillade att snickra lite flygplan hade satt ihop Saab 18 och Saab 21 åt mig; två flygplan som vi länge saknat. Dessa flygplan blev grunden för Expansionspaket 1 vars kampanj avhandlar invasionen av ett kommunistiskt Finland. Även den här kampanjen hade sina nyheter. Det var till exempel den första kampanjen som kombinerade ett anfall från havet med ett anfall över land - den första kampanjen med landstigningar från fartyg hade jag släppt en vecka innan men hemligheten om hur man gjorde dylika hade jag vetat länge tack vare ett annat Proof-of-Concept som jag smugit in i ett annat av projekten jag hade skapat för att slösa bort tid; Battle of Britain 1980.

För en vecka sedan kunde jag äntligen släppa Expansionspaket 1 till allmänheten. Det fick tvåhundra nerladdningar på en timme vilket får anses bra med tanke på att många gärna och ofta dödförklarar både spelet och dess modifikationer. Det blev ännu en perfekt, buggfri release. Jag är mycket nöjd över det jag skapat. I skrivande stund så är TSF värd åt alla flygvapnets stridsdugliga flygplan mellan 1950 och 2014 - förutom ett. Vi har fortfarande inte Fpl 37 Viggen. När vi ordnat den saken släpper vi Expansionspaket 2. Och kanske jag då tar fram den stora röda stämpeln och sätter stolt och nöjd texten "FÄRDIGT" på den. Men absolut inte innan.


Hur man införskaffar The Scandinavian Front:
1: Införskaffa Strike Fighters 2: Europe via Thirdwire eller valfri Fildelningssida.
2: Ladda ner The Scandinavian Front 2 via ModDB.
3: Starta Strike Fighters 2: Europe för att kontrollera att allt fungerar som det ska och automatiskt skapa en modfolder.
4: Leta sedan upp din ”modfolder”. För Windows Vista/7 så finns denna här i C:\Users\Dittnamn\Saved Games\ThirdWire ; för Windows XP finns den i Mina Dokument.
5: Unzippa TSF2 och Expansion Pack 1 (I den ordningen) i din modfolder.
6: Starta sedan Strike Figthers 2: Europe. Om du då ser TSF Menyskärm så har du gjort rätt.
Annars kontrollera om filerna kopierats på korrekt vis.

Inga kommentarer: