Något annat han gjorde var att introducera oss till modellbygge, något jag gillade mest för att jag kunde leka med planen. I alla fall lät han mig ta över en Airfix 1/72 Viggen som någon glömt och där någonstans var jag fast. Jag var inte en bra byggare - och har aldrig varit det - men jag tyckte det var kul. Modellerna byggdes ihop i all hast och lektes sedan sönder.
Jag fick på Vattenfestivalen en gång sitta i en AJS 37 Viggen och hade sådan enorm tur att personen som skulle förevisa planet intervjuades samtidigt som jag satt i det och därför fick jag sitta där mycket längre än de andra barnen. När de sedan intervjuade mig om det var coolt att sitta i ett riktigt Stridsflygplan var jag inne i att leka luftstrider så jag knappt hörde frågan. På familjens nya dator började jag raskt leta igenom Demo-CD skivorna som kom med PC Gamer eller PC För Alla efter flygspel.
Det ni ser ovan var min första och det såg jag på Åhlens för första gången. Just då såg det givetvis oerhört avancerat ut - flera knappar för att avfyra en robot!? - men demot av det och demot till F/A-18 Korea spelade jag ut flera gånger. Det och modellbyggandet fortsatte långt in i tonåren.
Med all den här kärleken för det som flyger så skulle man kanske tänka sig att stridspilot kanske skulle vara ett yrke för mig. Min något korta militära bana slutade med en frisedel nästan direkt efter mönstring trots att jag och en av officerarna på plats suttit vid lunchen och samtalat om försvarets olika flygplan - personen hade ifråga flugit Draken vilket gjorde att han stod högt i kurs hos mig just du och fick massor av frågor.
Sedan gick min skoltid helt åt helvete och jag hade inte riktigt tid att tänka på framtidsutsikter längre även om den här tweeten från Ghost One fick mig att undra om jag hade sökt om allt klaffat.
Vi behöver fler rotetvåor! Det finns fortfarande chans att söka stridspilotutbildningen 2017. Sök nu!https://t.co/NrXdmmqKEx #svfm pic.twitter.com/mV7Uhl0Eja— Ghost One (@72_Sqn) December 31, 2016
Jag är inte ett fan av att tänka på hur det kan ha varit och ändå har jag gjort det nästan hela dagen. Jag har tänkt igenom hur mitt projekt The Scandinavian Front hade varit annorlunda, kanske hade jag bott någon annanstans? Kanske hade jag åkt ut och drömmen hade varit för alltid krossad. Det sistnämnda är lätt att tänka sig när man är för gammal och för fet.
Men det är också då som det är extra skönt att ha ett litet projekt där man kallas "Raven" och har 150 simulerade timmar i alla Saabs flygplan - förutom Viggen. På sätt och vis är det också en liten uppmuntran. Tror du att du har chansen ska du söka. Det är den läxan jag lärt mig sedan jag vuxit upp något sedan jag var arton och jag önskade jag förstod den då - även om det kanske var svårt att göra när man var utbränd efter sitt första jobb. Jag dömer inte mitt yngre jag för att han inte gjorde allt för att drömmen skulle bli verklighet, jag berömmer honom för att han hittade ett annat sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar